2007-05-27

Påven frestar med religion



(Detta inlägg är tillagt i efterhand och har tidigare varit utlagt på bloggen Behemot)

Den bok som utgavs först på polska, tyska och italienska, med titeln "Jesus från Nasaret" (finns numera på svenska - 2011) , och skriven av den tidigare kardinalen Ratzinger som numera är påve, skulle utges på ytterligare ett 15-tal språk, eller mer, och har nu i maj givits ut på engelska. Jag har kunnat skaffat ett exemplar, för att se vad det var tidningar skrev om.


Jag finner den vara intressant, och kanske ska våga mig på en synpunkt - det är dock litet skrämmande att tänka på att samma bok läses samtidigt, eller har redan lästs av 100.000 – tals, kanske miljontals människor över världen, och fortsätter att läsas i mer eller mindre koncentriska cirklar från Rom sett, efterhand som den översättes.
I Italien lär den ha sålts i 50.000 ex. bara första dagen. Och tidningar i Polen,Italien, Tyskland och England skriver om stora försäljningsrekord – " den konkurrerar t.o.m. med Harry Potter-böckerna" (BBC) . I Polen uppmärksammas boken bl.a. för att den nuvarande påven inte bannlyser kommunismen, utan snarare liberalismen med dess avarter.

     Ratzinger skriver om Gud, som annars har trängts undan i det moderna samhället. Han skriver om Jesus, utifrån de bibliska berättelserna om dopet i Jordan, om frestelserna i öknen – o.s.v. - i hela tio kapitel som vart för sig bjuder på både ett och annat - inte bara katolska teologer citeras - men i vad mån denna bok gör kyrkor och religion inbjudande så uppträder ju påven själv eventuellt som frestare. Påven frestar med katolsk mysticism, som bl.a. manifesterar sig i vad aposteln Paulus beskriver så: " ..ni aktar på dagar och på månader och på särskilda tider och år" - Gal. 4: 10 – vilket, när det med den katolskt kyrkliga kalendern upphöjs till ett helt samhälles norm, kan bli en tung belastning för människor. Men fr.a. ett allvarligt hinder att finna Gud.
Boken följer i visst avseénde Matteus-evangeliet, och sträcker sig till och med det sjuttonde kapitel – berättelsen om händelsen på förklaringsberget. Den utgör alltså bara en första del. En kommande del väntas.
Vad kommer denne påve att få för rescension av sin bok från vårt väderstreck - en enhällig jubelkör eller en mer kritisk reaktion?
x
En del samtida och protestantiska teologiska skolor är ju direkt nämnda, och det tillsammans med att författaren-påven skriver i sitt förord att denna bok uttrycker hans personliga engagemang i frågan, och skall inte nödvändigtvis ses som ett uttryck för vad påveämbetet i strikt mening föreskriver – vem som helst är alltså fri att säga emot honom! Och varför inte? När han i ett helt kapitel behandlar just Petrus bekännelse och kommer in på frågan om dennes roll, varför inte säga emot honom i det stycket?
Man skulle kunna sammanfatta en kritik utifrån ordet i Hebreérbrevet, som säger: " Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som 'brann i eld', icke till 'töcken och mörker' och storm,
icke till 'basunljud' och till en 'röst' som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: 'Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.'Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: 'Jag är förskräckt och bävar.'Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,..."
  • Hebr. 12: 18 ff
Även den mest välskrivna bok om Jesus blir, när den sker mot bakgrund av romersk katolicism och genom påvens egen penna, litet för mycket av "historiens kött", och av "ett berg som man kan ta på" -
Uppb. 17-18












Inga kommentarer: