2010-08-10

Israel-Palestina: Krisen omkring belägringen av Arafat våren 2002 - några nyhetstelegram


Händelseutvecklingen i världen under det senaste årtiondet innebär en ofattbar mängd av materiella bevis för profetians och De Heliga Skrifternas sanningsenlighet, inte minst när man tar i beaktande vad som har skett i Mellanöstern.

Blogred. har periodvis följt med i händelserna mer eller mindre uppmärksamt. Jag tycker mig ibland ha märkt att det bara under några dagar kan ske oerhört mycket, som liksom ger en aning om vad utgången blir.
Våren 2002 var en sådan period. Det handlade då bland annat om ”isoleringen av Arafat” och de olika reaktioner som Israels, i omvärldens ögon militanta policy, väckte. Reaktioner som vittnade om att de stämningar som råder ute i världen verkligen inte skapar något annat än en tydlig föraning om att profetian som talar om Israels isolering och Människosonens tillkommelse är nära förestående, som en överhängande realitet.

  (OBS! Ett ganska långt inlägg följer. OBS! De artiklar som citeras har inte sällan hämtats från webben, men är som regel för gamla för att kunna länkas till OBS!  )




Jag samlade några tidnings–urklipp och utdrag från media, som jag presenterar här på bloggen i viss, kronologisk ordning.

Kort bakgrund:
efter Libanon-kriget 1982 hade några utmärkande händelser ägt rum
1987 – den första intifadan
1993 – Oslo-överenskommelsen
1996 - en serie synnerligen allvarliga terror-dåd i Jerusalem, som ledde till världsledarnas kris- möte i Sharm El-Shejk i Egypten
2000 – Aron Sharon besökte Tempelberget under en judisk högtid
+ den andra intifadan
År 2002 hade också ”kriget mot terrorn” redan inletts av George W. Bush, efter den elfte september 2001.


I april 2002 gjordes en del intensiva, diplomatiska ansträngningar internationellt, för att förmå Israel att retirera från Västbanken, där de hade angripit vissa städer, bland annat Nablus. Just att följa de turerna innebar för mig att få bevittna avslöjande händelser.
Samtidigt diskuterades då vitt och brett den verkliga innebörden av begreppet ”terror”. Något som knappast lät sig göras i de inte helt okomplicerade former som kollissioner mellan olika, berörda partiers begreppsvärld antog det året.

Ur danska ”Politiken” från den 2/4 2002: ” Tvivel kring definition av terror” :
“ OIC ( Organisation of the Islamic Conference )var samlade i Kairo.
Tidigare hade ländernas utrikesministrar haft en lång och uppslitande debatt om att åtminstone själva kunna leverera en definition på terror. Men det visade sig vara omöjligt.
  - Utifrån mycket skiftande synpunkter har vi iallafall komit fram till den ståndpunkten att terrorism och terror-handlingar skall fördömas. Men det är svårt att fatta beslut om vad en terrorhandling är, vad terrorism är, sade Sayed Hamid Alba igår efter debatten.- .... Israel använder f.n. en definition på terrorism som omfattar alla angrepp på israeliska mål, och även de nu aktuella angreppen mot israeliska soldater på Västbanken. Men, som en västlig diplomat i Mellanöstern säger: - Om vi skall definiera det som terrorism, så hade motståndskämparna mot tyskarna i Europa under det andra världskriget också varit terrorister.” (!)

Ganska avslöjande var att läsa IHT -(International Herald Tribune) artikeln från den 3/4 2002, med rubriken”US won't call Arafat a terrorist, Powell says” :
”Förenta Staterna, som kämpar för att hålla liv i hoppet om ett återupptagande av de israelisk-palestinska fredssamtalen, sade på torsdagen att Yassir Arafat inte borde stämplas som en terrorist, och att Israel inte borde tvinga den palestinske ledaren i exil....Storbrittanniens utrikesminister Jack Straw menade att ' den nyligen utförda, israeliska inmarschen på Västbanken inte kunde ursäktas som en del av det globala 'kriget mot terrorn',' ..Det kommer tilltagande uppmaningar till en amerikansk inblandning, eftersom 'de amerikanska påtryckningarna är mer effektiva'.
- Det är ett trist faktum att det inte finns någon ersättning för amerikansk inblandning och amerikanskt ledarskap, sade Richard Fairbanks ( en f.d. amerikansk chefsförhandlare för Mellanöstern) , numera en rådgivare för Centret för Strategiska och Internationella Studier.
' Administrationen har haft att gå igenom en del vånda under de senaste dagarna, för att förklara sin ståndpunkt ifråga om Arafat. Den har vid upprepade tillfällen ivrigt uppmanat honom att göra mer – att göra en '100- procentig uppoffring' – föra att få slut på självmords-bombningarna och andra våldsamheter, uppmaningar som klart införstår, att han har någon slags kontroll över attackerna. ' - ... Men president George W. Bush har sagt att Arafat inte passar in på presidentens formel att var och en (stat) som stöder eller härbärgerar en terrorist ska uppfattas som terrorist. ' Det finns terrorist-aktiviteter', sa Powell, och refererade till självmordsbombarna.'Men ordförande Arafat är överhuvud över den Palestinska Myndigheten, en organisation som vi har hjälpt att skapa fram,' och den har arbetat inom den USA-formulerade processen.'  - .... Powell avvisade också premiärminister Ariel Sharons förslag, att Arafat kunde lämna landet, men inte skulle tillåtas återvända.'Att skicka honom i exil kommer bara att ge honom en annan plats från vilken han kan utföra samma sorts aktiviteter', sa Powell i ABC-TV – 'Det verkar som att vi måste arbeta med honom där han är'.”

( Undra på att Sharon hamnade i koma.)

Från Jerusalem Post 4/4 2002 – rubriken ”Powell to visit Mideast, EU sends high-level mission”:
” Beslutet att sända den amerikanska Powell-missionen kom efter att Roman Prodi, ordförande för EU-kommissionen, uppmanade Washington att sätta ned foten som fredsmäklare nummer ett, och att därmed bereda rum för en bred allians av nationer - vilken skulle inkludera EU, Ryssland och moderata arab-nationer – att medla fram en omfattande fredsöverenskommelse för regionen - ... Bush-administrationen har hamnat under trycket från arabiska och europeiska ledare, och även från några Kongress-medlemmar, att de ska gå in för en djupare inblandning i konflikten mellan Israel och palestina.... i relaterade diplomatiska nyheter sägs att Sverige idag ska överväga att ropa ut en bojkott av Israel”.
- - -
EU ville ju lösa konflikten på Balkan tio år tidigare självständigt, och de ville i det här läget spela en mer avgörande roll i Mellanöstern.Men EU blev förödmjukat vid båda dessa tillfällen.De måste lämna över medlar-uppgifterna åt FN och /eller USA.
- - -
BBC skrev den 4/4 2002 om EU:s team, under rubriken ”EU team meets Israeli leaders”: ” Både USA:s (Powell) och EU:s team begärde att få träffa Arafat. Båda fick avslag – USA fick dock en antydan om att saken skulle övervägas på nytt. Spanien var då EU:s ordförandeland, och Spaniens premiärminister Aznar hade först tänkt bege sig dit tillsammans med Javier Solana, men han ställde in resan när inget besök hos Arafat beviljades – istället for den spanske utrikesministern J. Pique. Aznar sa: 'EU:s ansträngningar syftar till att ' gå från en situation utan någon utgång till en situation som erbjuder en utgång' '. Men Amerika måste ställa upp.  J. Pique tillade: ' Ingen lösning är möjlig utan Förenta Staterna. De kan inte själva lösa problemet, men vi behöver dem'. ”

BBC skrev också i en annan artikel från samma datum: ”EU abandons peace mission”: ”Hr. Pique hade tidigare kritiserat Israels beslut att inte tillåta dem från EU att möta hr Arafat, som var belägrad i sitt högkvarter på Västbanken i staden Ramallah. Den israeliske premiärministern, Ariel Sharon, vägrade att hörsamma deras förfrågan, och sade att Israels regering hade beslutat att hålla Arafat 'isolerad'. Men USA:s sändebud skulle få träffa honom: 'Premiärministern har beslutat att tillåta den amerikanske envoye'n, general Anthony Zinni, att träffa ordföranden för den Palestinska Myndigheten, i enlighet med generalens förfrågan', sade den israeliske talmannen, Raanan Gissin.
- -
Nu om någonsin sattes Amerika på prov när det gällde den fredsprocess som inletts med Oslo-överenskommelsen, och som de var med och drev igenom.
- -
Från IHT den 5/4 2002 ”Bush deepens role of US in the Mideast” :
” President G W Bush fördjupade dramatiskt USA:s engagemang i Mellanöstern torsdagen den 4/4, genom att uppmana Israel att dra tillbaka sin styrka från Västbankens städer, genom att också uppmana de palestinska ledarna och de arabiska regeringarna att göra mer för att stoppa terrorist-attackerna, och genom att beordra stats-sekreterare Colin Powell att börja en fredsbefrämjande mission i regionen nästa vecka... I Jerusalem sade premiärminister Ariel Sharon att den militära offensiven skulle fortsätta...men han accepterade att Zinni besökte Arafat - ...
Bush´s kommentar, som gjordes i ett dystert tal utanför Vita Huset, utgjorde en tydlig amerikansk vändning mot ett större engagemang och en tuffare linje gentemot Israel.
Den israeliska inmarschen fortsatte under torsdagen med att tanks åkte in i Nablus, den största staden på Västbanken, och in i Hebron. Offensiven började förra fredagen (29/3) efter att en palestinsk självmordsbombare hade dödat 26 israeler vid en påskmåltid...
Bush, som tog ett annorlunda steg, vilket placerade honom i motsatsställning till Sharon, uppmanade Israel att upphöra med bosättningar på de ockuperade territorierna. Och han sa att det var kritiskt nu, att israelerna 'visar respekt för, och visar sig angelägna om det palestinska folkets värdighet'.....
Bush fortsatte också sin kritik av Arafat, som förblir belägrad på sitt ställe i Ramallah: ' Ordföranden för den palestinska Myndigheten har inte konstant motsatt sig eller gått emot terrorismen', sa han....”


Uppgifter från olika media:
Ryska lenta 4/4 2002 uppger att också den ryske envoye'n i området, Andrej Vdovin, vägrades att få träffa Arafat eller att tala i telefon med honom.


DN den 5/4 skriver att FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som manar parterna till vapenvila och att Israel ska dra sig tillbaka från de palestinska områdena.


Norska Aftenposten skrev att israeliska styrkor hade jagat bort 40 journalister från Arafats Ramallah, och att Zinni förberedde för Powells besök.



BBC den 8/4 2002 ”Israel defies US pressure to withdraw”:
” Israel fortsätter sin militära offensiv på Västbanken, trots de tilltagande påtryckningarna från USA att dra tillbaka trupper från det palestinska området omgående.
När han gav sig iväg på en resa i Mellanöstern, uppmanades de av USA:s stats-sekreterare C. Powell att göra ett uttåg 'Nu'.
...Under helgen hade president Bush följt upp sina krav på ett israeliskt tillbakadragande genom ett 20-minuters telefonsamtal med Sharon, och amerikanska, officiella representanter sa att han uppmanade dem till ett omedelbart tillbakadragande, inte bara löften om framtida handlingar...”


Enligt BBC den 8/4 så tilltar vreden i FN:s säkerhetsråd


Sveriges Radios Dagens Eko den 9/4 2002 upplyste: ”Efter den hittills skarpaste varningen från USA:s president har Israel dragit sig tillbaka från två städer (Nablus och Jenin) , men angripit en tredje stad..”


IHT den 11/4 2002 skriver, under rubriken ”European legislators target Israel”:
” Europa-parlamentet uppmanade de 15 medlemsstaterna i EU att införa politiska sanktioner såväl som handels-sanktioner mot Israel, som, enligt vad de sade, begick brott mot internationella och humanitära lagar, i sin pågående offensiv mot palestinierna- ...
Tidpunkten för resolutionen stämde med EU:s utrikesministers-möte måndagen den 15/4, där europeisk mellanöstern-politik förmodligen kommer att diskuteras. Diplomater har sagt att de förväntade sig att England och Tyskland, bland en del andra, skulle motsätta sig sådana sanktioner, men att ministrarna kunde komma överens om att kalla in ett extramöte mellan Israel och EU angående deras handels-avtal...
Privat sade EU:s representanter att de var förbittrade över att de miljontals dollar som infrastrukturen på Västbanken och i Gazaremsan kostat – mycket av det hade betalats av EU – hade förstörts under Israels pågående, militära kampanj.
EU hade varit den överlägset störste donatorn till den Palestinska Myndigheten sedan mitten på 1990-talet, och hade hjälpt att finansiera byggandet av flygplatser, sjukhus, hamnar och universitet, men även bostadshus...
EU hade spenderat 3, 47 miljarder euro (= 3,1 miljarder US$ efter 2002 års kurs) både genom FN och direkt, sedan år 1994, på Västbanken och i Gazaremsan....”


Danska Politiken skrev den 10/4 2002 om tongångarna i EU-parlamentet: "Sharon är en krigsförbrytare i stil med Milosevitj", sa socialdemokraten Torben Lund. Danmark sägs i samma artikel vara - tillsammans med Tyskland, Storbritannien och Holland – de traditionellt starkaste allierade till Israel bland EU-länderna.


Dagens Eko den 12/4 2002:
” Powell är i Jerusalem i samtal med Sharon. Bomddåd har utförts medan han är där. På presskonferensen efteråt tilläts bara två frågor.
Israel talar om att fortsätta kampanjen mot terrorismen. Powell talar om att det inte är klart när Israel's belägring av städerna ( Nablus och Jenin) på Västbanken ska upphöra. Mötet med Yassir Arafat sköts upp p.g.a. bombdåd, då en ung kvinna, en självmordsbombare från palestinskt håll, tog med sig sex israeler i döden . ”


Sveriges Radio den 13/4 2002, kl. 22.00 på kvällen: ” Den amerikanska administrationen meddelar att Colin Powell ska träffa Arafat i hans högkvarter imorgon. Beslutet har fattats efter att Arafat gjort ett offentligt uttalande på arabiska där han fördömer terrorism, statsterrorism såväl som terroraktioner som genomförs av grupper och individer. Han nämnde särskilt terrordådet i Jerusalem på fredagen. Han kritiserade också den israeliska, militära kampanjen som pågått i två veckor. Ariel Sharon fortsätter trotsa uppmaningarna att retirera...”


Ryska Gazeta.ru den 13/4 2002:
”Sharon är missnöjd: 'Då världens ledare i sina telefonsamtal regelbundet uttalar protester som har att göra med blockaden av Yassir Arafat, så är det praktiskt taget ingen som påminner om de fredliga israeliter som dör p.g.a. palestinska terror-gärningar'..”


Aftonbladet skrev den 14/4 att Powell hade kommit till Arafat i Ramallah.


BBC den 16/4 2002: ” Det blir ännu ett samtal med Sharon för Powell...På måndagen sade den israeliske premiärministern att Israel skulle dra sig tillbaka ur Nablus och Jenin inom en vecka – en rörelse som välkomnades av USA:s president George W Bush. Men Sharon sa att Israel skulle bli kvar i Ramallah och i Beth-le -hem till dess att palestinska 'terrorister' hade blivit överlämnade....”


BBC den 18/4 2002:
Tid för en multinationell styrka i Mellanöstern. Kofi Annan talade för 'en koalition av villiga nationer'.. Analytiker säger att även om tanken att sända en multinationell styrka inte är ny, så har den aldrig lagts fram med sådan djärvhet. När han talade i ett enskilt möte, uttryckte Kofi Annan tvivel tvivel om att israeler och palestinier själva kommer att kunna finna en utväg under pågående konflikter..”
- - -
  Mitt under det påbörjade "kriget mot terrorn" nödgades Bush-administrationen och Bush själv att engagera sig i situationen i Mellanöstern på ett vis som uppenbart distraherade.
  Det skedde också på ett sätt som ledde mina tankar till Danielsbokens elfte kapitel, där det talas om stora krigsrörelser mellan makthavare, mellan "söderlandskonungen" och "nordlandskonungen" som plötsligt distraheras av saker och ting som visar sig i ett land som kallas för :
  "det härliga landet" - Dan 11:16   (1917 års översättning används)
  "det land som är hans rikes prydnad"  - v. 20

  Och var det inte just där som " våldsmän av ditt (Daniels) eget folk.... /skulle/ .... upphäva sig" - v 14 ?
- - -

  2002 - men det var ju då man ännu kunde räkna med att ...

  Weekly Standard, Haaretz 
   DN, SvD 
Enhanced by Zemanta

Andra bloggar om:

Inga kommentarer: