2010-12-22

Kristus på webben



 Såsom de fyra evangelierna vittnar, så strider Jesus mot fientliga, teologiska  härar, mot fiender i mängd. De kallas ofta för "skriftlärda och farise'er".  Också David, Messias-vittnet tusen år före honom i historien, skaldar: "HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig." - Ps. 3:2

  När Johannes, Jesu lärjunge, skildrar hur Herren Jesus liksom ger en samlande benämning av sina fiender, så skriver han "världen". Aldrig förekommer ordet "världen" i negativ mening så många gånger (57 ggr inalles - den som vill kan ju själv kolla hur många gånger och i vilken mening) som i Johannes-evangeliet, i jämförelse med de andra evangelierna.
- -

  Jesus och världen. Världen och Jesus Kristus.
   I konflikt.
  I beroende.
  Strid, strid, strid...

  Ja, varför skulle svärdet - Andens svärd - någonsin vila?      - Jes. 34:5

( Bilden: Kan man tänka sig Kristus som digital  "korsspindel"? )

   Tragiken i världens förhållande till Kristus kommer till dramatiskt uttryck i första kapitlet i Johannes evangelium, i den tionde versen: "I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

- - 
För det första så sam-existerar han med världen.
För det andra är världen så djupt beroende av honom, att det står att den har blivit till genom honom.
  För det tredje vill världen inte veta av honom, genom vilken hon har blivit till. 
-

    Gud älskar världen. Men världen hatar den som Gud har sänt: "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv."               Joh. 3:16

   Hur söker nu inte Gud, i sin kärlek, finna något annat än ett avvisande hos världen! "Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom."  - Joh. 3:17 
  Tanken finns nog där:  "De ska väl ha försyn för min son."   - Matt. 21:37 

  Här finns tydligen nyanser i Guds förhållande till världen, som kanske inte är möjliga att upptäcka, utan genom ett av lidande prövat sinne. Det var ett sådant lidande som profeten Hesekiel fick genomgå:  "Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de andra."    - Hes. 3:25 

  De andra...världen?

  Som Johannes skriver i sitt evangelium, så kom världen då att representeras av en särskild  kategori, nämligen av den tidens judar. Aldrig förekommer ordet "judarna" i negativ mening så många gånger ( 57 ggr inalles) som i Johannes-evangeliet, i jämförelse med de andra evangelierna. Judarnas högtider avlöser varandra i Johannes-evangeliets berättelse, och Jesus och hans lärjungar beger sig fördensskull flera gånger till Jerusalem. 

   Jerusalem.... världen? 

  "Då togo judarna till orda och sade till honom: ..."    - Joh. 2:18
    " Då sade judarna:..."    - Joh. 2:20, o.s.v.
   Den tidens judar var det, som gav åt världen dess mest avvisande och illavarslande ansikte i Jesu ögon, och i den apostels ögon som följde honom. 
   " Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,"   - Joh. 3:19 

   Gud älskar världen. Men världen hatar den som Gud har sänt. Och därmed hatar världen Gud. 

   Några framträder ur världen. De är de mest avvisande i världen. Det är människor som inte älskar ljuset, utan mörkret.  Den tidens judar - förelöpare till denna tids Kristus-hatare. De tillhör "världen", och världen lyssnar till dem - 1 Joh. 4:5 -  I dem får den negativa världen sitt verkliga ansikte. 
   Men Kristus tillhör också världen en liten tid. Kristus ger däremot inte världen ett ansikte. Men han ger världen ljus. 
    Ibland gör detta onekligen djupt intryck på - människorna:
"Då nu människorna hade sett det tecken som han hade gjort, sade de: 'Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.' "              -  Joh. 6:14    Här framträder människor som ger honom, Jesus Kristus, sitt erkännande. Mer eller mindre tillfälligt. Mer eller mindre genomtänkt. Detta deras erkännande verkar iallafall inte skapa förutsättningar för några mer generella slutsatser. För den sakens skull ändrar nämligen inte evangelisten sitt tonfall mot världen, utan det blir snarare strängare, ju längre berättelsen framskrider.

  Jesus säger till sina bröder, till judarna, i Joh. 7:7  "Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda."
  Om det än tillfälligtvis kan se ut som om världen och Kristus kunde sam-existera på ett fridsamt vis, och om än några personer tycks ge världen ett annat utse'ende, så förändras i själva verket ingenting.
   Det blir en allt djupare och kraftigare motsättning mellan den värld som hatar Jesus Kristus och Honom själv.

   De som vill följa honom ställs inför ett val.

"Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad."      - Joh. 7:8


                                       - -  /

DN/Aftonbladet /SR   /SvD  / Dagen


 

Andra bloggar om:

Inga kommentarer: