2011-04-13

Skriften är ingen självklarhet.


         Sten-Gunnar Hedin lyckas i en mening fånga in något nästintill väsentligt om pingstväckelsen:”Det gällde rörelsen på Azusa Street i Los Angeles 1906, den moderna pingströrelsens födelseplats. Tungotalet väckte visserligen uppseende, men det mest revolutionerande, och i mångas ögon stötande, var det sätt på vilket denna väckelse i ett djupt segregerat samhälle uppvisade en ny mänsklighet med försoning och enhet mellan människor.”

  Vart tog denna nya mänsklighet vägen sedan? Blev den inte många gånger offer för ett religiöst, hierarkiskt system som sannerligen inte är oskyldigt, även om det har en otrolig förmåga att kamouflera sig – det kalvinskt-amerikaniserade.

     Och är det inte riktigt försåtligt formulerat av Hedin, när han i samma debattartikel i  Dagen, med anledning av pingstpastorernas resa till påven i Rom,skriver om samtidens svenska pingstvänners förhållande till katolikerna :”Vi är överens om att Skriften utifrån våra olika tolkningstraditioner är den självklara referenspunkten.”

  Hurdå? Skriften är inte att leka med.

  Amos 8:11 - 12:”Se dagar skola komma, säger Herren, HERREN, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord. Då skall man driva omkring från hav till hav, och från norr till öster, och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det.”

Bloggar: Aletheia,


Inga kommentarer: