2011-06-01

Inget “pride” i Moskva - del II


Efter att pride-paraden i Moskva skingrades för sjätte året i rad - efter att Europadomstolen i Strasbourg hade underkänt den ryska policyn några veckor innan - har en omfattande diskussion blossat upp i Ryssland, som märkts inte minst i den ryska bloggosfären. Paraden blev ganska väl dokumenterad med foton och video-upptagningar som även har spridits på bloggarna, och det inte bara i Ryssland. Jelena Kostjutjenko’s egen blogg förvandlades efter hennes gripande, som snabbt övergick i en sjukhusvistelse, till vad en kommentator kallar  “helvetisk holivar”, med ett tillåtet maximum av 10.000 kommentarer.


   Några av tidningen “Novaja Gazeta’s ” medarbetare har gjort ansatser att försvara henne, eller att förstå hennes agerande. Också det utlöser intensiva debatter. I en av de kommentarerna läser jag följande upplysning: “ Försöken att jämställa homosexuella med normala människor är en gammal hobby hos vänstersinnade över hela världen. Den kände franske propagandisten för homosexualitet André Gide högaktade Sovjet. Han uppskattade allting här. Han var hänryckt över Trotskij och Lenin, över det socialistiska byggets framsteg och uppmaningarna till en världsrevolution. Men hans hänryckning varade så länge som de ryska, revolutionära kollegerna drev teorien om ‘vattenglaset’. Kollantaj hade jämfört sexuella förhållanden med så enkla ting som att dricka vatten.  Senare hamnade Gide direkt i det antisovjetiska lägret, när Stalin kriminaliserade homosexualiteten”. 


  Citatet är egentligen från en artikel som publicerades i rysk press för flera år sedan, men som åberopas i debatterna. I den artikeln finner jag också följande rader:” De homosexuella och deras anhängares  huvudsakliga och väsentligen enda politiska argument är att ‘demokratien borde försvara minoritetens rättigheter’. Det är sant, men här finns en allvarlig felbedömning: det handlar uteslutande om de mänskliga basbehoven. T.ex. om rätten till liv och rättvisa domstolar. I den Allmänna Förklaringen om de Mänskliga Rättigheterna finns inte ett enda ord som kan tydas som att ett sunt samhälle har några förpliktelser att jämställa perversa människor med normala” 


    “Moskva får inte bli ett Sodom!”, ropades bland den ryska pride-paradens motståndare i lördags. Vad är Sodom?   Här -  en artikel som jag skrev för tidningen Midnattsropet för snart fyra år sedan, efter "Stockholm Pride" då .


    Om svenska pride-prövningar i  Aftonbladet:, Norran,  GP, GT



Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Jonas Lundström sa...

Jag fattar inte att du kan heja på dom våldsamma högerkrafterna på det här sättet. Jag kan stå ut med en saklig diskussion om homosexualitet, men när man uttalar sig så tycker jag man måste vara medveten om det verkliga lidande och det våld som många homosexuella utsätts för. Det är du inte här, istället känns det som att du gläder dig över statlig våldsanvänding och halv-fascistiska krafter, som i nästa läge inte skulle tveka att använda samma metoder mot avvikande "sekter" som Maranata. Upprörande och inte speciellt Jesus-likt, tycker jag.

Hans Lindelöw sa...

 
Tack för din reaktion!

Men jag gläder mig inte över våldsanvändning. Jag är ledsen ifall det verkar så.   Vad jag utifrån mitt relativt begränsade perspektiv försöker belysa, är att en såpass tung röst när det gäller mänskliga rättigheter som "Novaja Gazeta" har varit nära att förlora ytterligare en  kvinnlig medarbetare som de uppenbart värdesätter.  Det är nästan litet svårt att begripa.