2011-08-17

Demiurgen träder fram

“- Jag är ingen demiurg”, säger Grigorij Javlinskij. “Jag kan inte förändra verkligheten. Jag kan bara deltaga i den.”

Det var tjugo år sedan kuppen mot Gorbatjov ägde rum, och Sovjetunionen formellt upplöstes, och Estland och andra tidigare sovjetrepubliker till slut blev självständiga.. Radio Svoboda sänder f.n. intervjuer med några personer som råkade få det politiska ansvaret i Ryssland, som jag litet förstrött har lyssnat till. Ämnet är “Za chto borolis - Vad kämpade de för?” Programmet presenteras med bland annat dessa ord: “Ärligt folk. Professionella. Inte nedsölade av korruptions-skandaler och billiga, kremlnära intriger. “  
Ludmilla Telen
Ludmilla Telen – Radio Svoboda – 
      En av programledarna – Ludmilla Telen – utvecklade dessa förhoppningar: “ Det är viktigt – jag hoppas verkligen på ett medmänskligt samtal. Inte om den för folket ofördelaktiga regimen, förutbestämd som den var genom sekler av rysk historia, eller om ett olyckligt folk i ett otäckt klimat, utan framför allt : om våra misstag, om vår skuld och våra förvillelser. Om den egna delen av ansvaret för oktober – 93, för valen -96, för Tjetjenien-krigen, för devalveringen som kastade en del ner i fattigdom och gjorde dollar-miljonärer av andra..” 
- - 
Kan det vara möjligt att så fromma förhoppningar infrias? 

  Bland dem som har blivit intervjuade finner jag alltså , förutom ett antal individer som satt i Gajdars respektive Tjernomyrdin’s regeringar, Grigorij Javlinskij, som grundade partiet “Jabloko”. Jag får genom honom höra , bland annat,  en kort redogörelse för det post-kommunistiska Rysslands första årtionde – hela historien liksom i ett nötskal:

“- Gorbatjov utförde bara en enda sak - han tillät folk att säga vad de tyckte. Allt annat utgjorde påföljder. Det var helt och hållet påföljder, något mer behövde inte han göra. Men just i detta låg själva den historiska processen. Och Gorbatjov gjorde verkligen detta. Och sedan började händelserna själva att utvecklas Det visade sig att han själv och alla de som samtidigt med honom var i maktställning var inställda på att bevara saker och ting som de var, och så röra sig framåt. Denna 'demokratisering av den sovjetiska strukturen', ledde oåterkalleligen till sådana händelser som kuppen mot Gorbatjov i augusti 1991. Därför att man försökte förena två oförenliga ting: den sovjetiska strukturen går nämligen  inte att demokratisera. Försöken att göra detta förde absolut till vad vi fick se, det var orsaken till att kuppen ägde rum. Allt som sedan skedde ledde till att 

1992 -  blev det hyperinflation i Ryssland. 600 %! Och detta ledde till reformer som i sak handlade om konfiskation.
1993 – efter  de reformerna, då de tog allt till sista snörstumpen, kom det helt naturligt en protest. Det utmynnade i blodsutgjutelse. Då vita huset i Moskva beskjöts.
1994 - började kriget i Tjetjenien.
1995 - började den kriminella beskattningen som fördelade egendomar inom en snäv krets personer - detta på ett bedrägligt vis.
1996 - blev valen faktiskt omintetgjorda, de förfalskades i stor omfattning, och då lades i allt väsentligt grunden till det system för val som vi har idag.
1997 - byggdes den högsta finans-pyramiden i Rysslands historia.
1998 – föll den pyramiden ihop, och det medförde  ett underskott, på ett sådant vis att de som stod makten nära gjordes rika i väsentlig omfattning, men den stora majoriteten av företagare trampades helt enkelt ned.
1999 - skedde sprängningen av bostadshus i Moskva. Sedan kom kriget. Sedan sade man att den ryska armén återföddes i Tjetjenien. Och den som inte höll med om det blev en förrädare. Efter det kom 'den nya makten', i form av en efterträdare till Jeltsin och det slags liv som vi har idag. Det folk har kommit ihåg, det är dessa händelser. Och frågorna om varför vi har hamnat här eller varför vi inte har hamnat någonstans är meningslösa. Här är alla de händelser som ledde till att vi hamnade här. 

      Var och en av dessa händelser har sin upphovsman. Och det finns dem som är direkt delaktiga, och dem vet själva  mycket väl om det. Som tur är har det inte gått hundra år, så att allt redan är bortglömt. Eller det kanske inte är någon 'tur'? Jag vet inte. Allt är iallafall , än så länge, väl känt – “
 
Andra bloggar om:

Inga kommentarer: