2012-04-09

En annan patriark -


  Patriark Tichon, den ryska, ortodoxa kyrkans ledare under de första åren efter ryska revolutionen 1917, blev kallad som vittne till en av Moskva's revolutions-tribunal's processer våren 1922. Protokollet efter förhöret med honom har nyligen lagts ut i en web-publikation - "Diletant".

  Patriark Tichon, eller Vasilij Ivanovich Belavin, var strax över 50 år gammal då revolutionen ägde rum, och var idog när det gällde att försvara sin kyrka mot boljsevikernas övertramp. När tsar Nikolaj II och hans familjemedlemmar bragtes om livet i juli 1918 skrev han: "..Vi har till vår smärta och skam levt till en sådan tid, då uppenbara överträdelser av Guds bud inte bara vägras erkännas som synd, utan rättfärdigas som något lagligt "

  Patrarken fick det trångt, men närmaste orsaken till den här tribunalen var, att det hade börjat en omfattande svält sommaren 1921 i Ryssland, och följderna av den blev förfärliga , särskilt för vissa guvernat. I början av 1922 svalt, enligt vissa uppgifter över trettio miljoner människor, och många svalt ihjäl. Både allmänna och kyrkliga, icke av regeringen initierade,organisationer arbetade ihärdigt för att komma till rätta med svälten, och sökte undsättning både inom landet och utanför.
    Men när den sovjetiska regeringen tog över initiativet så ledde det till en konflikt med Kyrkan, som visserligen var redo att offra sina värdeföremål för de svältandes skull, men inte på regeringens villkor.
- - - - - -
Utdrag i översättning ur artikeln i "Diletant"
   från 2012 04 01

 Förhöret av Patriark Tichon

    22 april/5 maj kallades patriark Tichon  i egenskap av vittne till Moskva's revolutionstribunal. Denna dag ägnades helt åt att förhöra den Ryska, ortodoxa kyrkans överhuvud, och saken betecknades, enligt dem som ställde samman den, som “Mål 54”, (54 präster och lekmän var dragna inför rätta vid detta tillfälle - enligt BestPeopleofRussia) Men domstolen bemötte inte patriarken som ett vittne, utan som en åtalad, eftersom Lenin, Trotskij, Stalin, Kamenjev, Zinovjev, Rykov, Molotov, Kalinin, och Frunze, som dagen innan hade satt sig i Kreml , hade fastslagit att :” Tichon måste omgående dras inför rätta”.


   De stenografiska anteckningarna från detta förhör är ett dokument som talar för sig själv, och inte kräver någon förklaring. Man kan bara anmärka, att de sovjetiska marionett-domarnas och marionett-åklagarnas nederlag är tydligt. T.o.m. i den bolsjevik-press, som de följande dagarna publicerade massor av illavarslande  artiklar om förhöret av patriarken på Trotskij's direkta befallning , lyste det igenom en respekt för patriarkens hållning.
 Författaren Mark Krinitskij, som år 1917 hade målat över sig själv i de revolutionära färgerna, skriver i “Izvestija VtsIK”: “I porten till vänster där röda arme´- officerarna släpper igenom vittnena, visar sig en kraftig representant för det andliga ståndet, som inte på något vis skiljer sig från de övriga prästerna som förekommer i domstolen. Istället för ett kors på bröstet har han en stor amulett. Han har ett ganska sällsynt helskägg och grått hår på huvudet. Ansiktet är lätt rödaktigt och välvilligt, och ögonen ålderdomliga och tåraktiga. Hans steg är mjuka och hans skuldror helt böjda. I stort ger han intryck av att vara en solid förste präst i huvudstaden. Men denne 'överstepräst' förstår  väl sin roll.  Till att börja med gör han en lätt bugning mot publiken och välsignar dem på gammalt prästmane'r, med båda händernas fingrar lagda tillsammans. Tre fjärdedelar av publiken reser sig tyst från sina platser.
  Michail Koltsov som skrev förjetonger i “Pravda” hör också av sig i “Pravda”:”Patriarken betraktar de ceremonilösa uppmaningarna och förhöret 'von oben'. Han ler åt den naiva fräckheten hos de unga människorna bakom domarskranket. Han har en värdig hållning. Men vi ansluter oss till Moskva-tribunalens grova helgerån och uppfattar liksom bakom domstolens frågor  en annan fråga : varifrån har patriark Tichon fått denna värdighet?
  Hur den sovjetiska pressen än försökte svartmåla patriarken, så gjorde ändå den “patriarkala värdigheten” uppenbart intryck.
 “ Medborgaren Belavins röst har den egna värdighetens mått av såväl anständighet som känsla”
 “B. V. Belavin uppträder mycket öppet..”
  “Medborgaren Belavin lämnar rättssalen med viss ödmjukhet och värdighet, efter att ha tagit avsked av publiken

  Nej, det var inte medborgaren Belavin som stod inför rätta, utan Guds utvalde – Moskva's och hela Rysslands patriark.


Revolutions-domstolens  ordförande (domaren): Vad heter ni?
   Patriarken: Belavin
Domaren: Förnamn och mellannamn?
Patriarken: Vasilij Ivanovich, såsom munk patriark Tichon.
  Domaren:  Utgör ni den främste ledaren av den kyrkliga hierarkien?
Patriarken:  Ja.
Domaren: Ni är kallad till Tribunalen i egenskap av vittne i saken som angår mobilisering av olika personer i ett motstånd mot konfiskering av kyrkliga värdeföremål till de svältandes nytta. För falskt vittnesbörd kommer ni att ställas till svars. Kan ni berätta om upprinnelsen till er skrivelse , den appell där ni uttalar er mot ett utlämnande av kyrkliga värdeföremål. kärl, m.m.
Patriarken: Ursäkta, vilket datum gällde det?
Domaren:  Den 13 februari. Berätta för Tribunalen historien om bakgrunden till denna appell.
Patriarken: Ni förstår, med anledning av de svältande hade vi ju vänt oss till myndigheterna vid upprepade tillfällen, vi bad om tillåtelse att bilda en Allrysk kyrklig kommittet , och lokala kommitte'er för varje stift, för att Kyrkan skulle kunna hjälpa de svältande: Med denna förfrågan kom vi , synes det mig, redan i augusti förra året. Men under augusti och september fick vi inget svar. Jag fick svar från POMGOL  (så kallades det organ som bildades i Sovjet 1921 för att hjälpa de som led brist efter den svåra missväxt som hade drabbat)  i december månad. Jag gav i uppdrag åt prästen Tsvetkov att såsom sakkunnig bege sig till POMGOL, han hade erfarenhet av att arbeta med detta slags frågor åren 1911 – 12. Hos POMGOL fördes samtal med kamrat Vinokurov, som ansvarar för ledningen. Kamrat Vinokurov uttalade ett önskemål om att vår Kyrka ställde upp med hjälp åt de svältande, och offrade av sina värdesaker. Prästen  Tsvetkov sa, att det finns sådant i Kyrkan, som vi enligt kanon inte kan offra. Kamrat Vinokurov sade då att det var ingen som krävde det heller, men det vore bra om vi ville offra hängprydnader, stenar och sedan andra prydnadsföremål. Detta meddelade Tsvetkov mig. Jag var med på det då. Eftersom jag visste att appeller bara kan utfärdas med myndigheternas vetskap, så presenterade jag för POMGOL min tänkta appell  om vad som kunde offras. Då hade jag det i tankarna, att enskild kyrko-egendom hade överlämnats åt de troendes församlingar, och jag uttryckte mig så, att jag från min sida gav tillåtelse att offra detta. Denna appell blev sedan godkänd.        
 Domaren:  Av vem?
Patriarken: Av POMGOL. Sedan ställdes det samman instruktioner om hur denna sak skulle genomföras. Bland annat så infördes det en punkt i dessa instruktioner, att alla dessa kyrkliga offer skulle vara frivilliga. Sedan efter några dagar, då appellen var tryckt, - efter fem dagar – kom Centralkommittens dekret om att allt skulle tagas. Det tycktes oss underligt: å ena sidan gjordes en överenskommelse med oss – och å andra sidan släppte man ett dekret bakom ryggen på oss, om att ta alltihop, och det var inte längre tal om några överenskommelser.  Kamrat Vinokurov tog själv bort den punkt i instruktionerna, som han tidigare själv hade understrukit, nämligen att dessa offer skulle ske frivilligt. För att inte tala om hur tidningarna började hetsa mot patriarken och kyrkliga representanter, Kyrkans furstar och andra. Jag vände mig med ett brev till Kalinin, där jag skrev att det fanns en överenskommelse om att offra det och det, men nu krävde man det och det.
   Fördensskull infördes en punkt med kamrat  Vinokurovs samtycke, att det skulle handla om frivilliga offer, och han tog bort denna punkt ur instruktionerna. Jag begärde i ett brev till Michail Ivanovich (Kalinin) , att denna punkt skulle återinföras, för att det skulle vara frivilliga offer, för annars måste vi göra saken känd för befolkningen, så att säga, men det kom inget svar på det brevet. Det är tänkbart att Kalinin överlämnade detta åt någon annan som inte svarade. Men på de lokala platserna började man att ta saker: t.ex. i Petrograd. Och då skickade jag ut en skrivelse, eftersom lekfolk och präster kom till mig , och inte bara från Moskva,  utan från andra stift, och visade på en rad kyrkliga regler. Men jag såg naturligtvis ingen kontrarevolution i det.
Domaren: Ni har inte helt och fullt svarat på frågan om appellens tillblivelse. Varför den skrevs, det är klart, men hur skrevs den? Var det ni personligen som skrev den?
 Patriarken:  Jag personligen.
Domaren: Med egen hand?
Patriarken:   Ja.
  Domaren:  Ni kommer inte ihåg vilket datum?
Patriarken: Som det synes mig var det den första veckan ( 14 februari började fastetiden) , så den 13:e .
Domaren: Den trettonde?
  Patriarken: Ja.
  Domaren:  Tribunalen avser den skrivelse som avslutas med orden om de lekmän som lämnar ut kyrkliga kärl bestraffas med uteslutning ur Kyrkan, och präster tages ur tjänst. Blev också denna avslutning skriven då?
    Patriarken: Ja, också det. Det var i början av första veckan.
Domaren: Enligt vilken ordning ställs skrivelser samman hos er?
Patriarken:  Ni frågade mig om vem som var initiativtagare. Jag sade att det var jag, och vare sig professor Gromoglasov eller någon annan deltog.
    Domaren: Tribunalen intresserar sig för den frågan: efter vilken ordning har skrivelser skrivits hos er i alla tider? Är det ni själv, eller har ni medhjälpare, medarbetare, rådgivare som har tänkt igenom texten till era appeller?
    Patriarken: Texten till appellerna kan andra nog tänka över, men det är jag som skriver. Så snart min namnteckning är på plats, så svarar jag för det.
    Domaren:  Vilka fler arbetar fram dessa appeller?
Patriarken: När jag nu har svarat, vad har det då för betydelse vilka som hjälper eller arbetar fram det?
Domaren: Tribunalen intresserar sig för frågan hur hierarkien styrs? Hur sköts styrelsen? Och frågan om appellerna: Skrivs de egenhändigt av er, eller  ställs de samman av några andra och framläggs sedan för att ni ska godkänna?
Patriarken: jag har själv ställt samman dem, och skrivelsen till POMGOL ställde fader Tsvetkov samman, för den saken skötte han. Men han hade inte att göra med dennu aktuella appellen.
  Domaren:  Anser ni att allt ska offras som den Centrala Verkställande Kommittens dekret anvisar, förutom heliga kärl, eller är det ytterligare något som inte får offras?
   Patriarken: Ja, jag fann att det i stort sett är nödvändigt.
  Domaren:  Förutom heliga föremål?
 Patriarken:  Detta har en omfattande innebörd, det gäller allt som helgas genom praktiken, men eftersom det är skillnad mellan rökelsekar och vigvattenskärl och kärl, så det är klart , det må vara.
Domaren:  Ni gjorde en inskränkning?
Patriarken:  Men jag bestämde inget i det hela, om vad man får ta och inte. Men ni har ert sätt att se på saken. Bara kärl undantogs.
Domaren:   Det betyder att man kan anse det vara frågan om inte bara vissa kärl, men också olika heliga föremål som hör till gudstjänsten?
Patriarken:  Nej, det kan vi inte säga. Jag nämnde om kärl, att de ovillkorligen ska undantas.
Domaren:  Och andra saker mer eller mindre?
  Patriarken:  Ja.
- - -
   Domaren:  Ni talade om hets som drevs av pressen. Vad ville ni säga med det?
  Patriarken:  Det måste man fråga dem som drev den, med vilken avsikt de drev den.
      Domaren:   Men ni ansåg det nödvändigt att åberopa denna hets, som, enligt era ord, drevs i tidningarna , speciellt med denna fråga i sikte. Hur förklarar ni att ni nu plötsligt påminner er sådant, medan ni avlägger vittnesmål?
  Patriarken:  Jag inte bara påminde mig, än i denna stund fortsätter denna hets.
Domaren:  Då kan ni kanske förklara varför ni hänvisar till tidningar som hetsar, med vilken avsikt gör ni det?
  Patriarken:  Det är därför att jag lät er veta innehållet i brevet till Kalinin och bad honom  att ägna uppmärksamhet, inte åt mig som enskild person, utan överhuvudtaget åt Kyrkan.
Domaren: Drar Tribunalen en riktig slutsats, att vad som har skett i det sovjetiska livet, enskilda fakta och allt sammantaget, har påverkat er på ett sådant vis att det har inverkat till och med på texten i er skrivelse?
 Patriarken: Inte på texten, men det är klart att jag läser tidningar. Jag är inget träd eller en sten.
Domaren: Det innebär att ni fullt medvetet placerade en mening i skrivelsen  om att tidningarnas påhopp kom efter att Dekretet utfärdades?
  Patriarken:  Det har också en historisk karaktär.
Domaren:  Men har det religiös karaktär, eller har det inget med religion att göra?
Patriarken: Här framläggs historien bakom denna sak. Det är den fråga som ställts. Det var vad vi bad om och förutom det att – ja ja.
  Domaren:   Och däremellan fick ni ett dekret om konfiskering. Alltså: förstår Tribunalen rätt, att ni ställde samman appellen , i det ni tog i beaktande alla de stämningar som fanns i samhället i samband med föreliggande fakta om konfiskering, i det ni tog i beaktande artiklar  som hade kommit i tryck, själva dekretet o.s.v. Ansåg ni det vara nödvändigt efter att ha tagit allt detta i beaktande, att appellera till er hjord och ge den kända direktiv om hur den skulle reagera?
Patriarken:  Hets och hot är en bifråga. Inte på grund av det, utan på grund av vad kanon förbjuder.
 Domaren: Inte desto mindre utgick ni ifrån vad som sker i samhället?
Patriarken: Ja, i samhället.
- -
 Domaren: Så har Tibunalen förstått rätt, att här styrdes genom er det, för vars skull ni borde svara , och ni sade att bakom er rygg släpptes ett dekret och att det var nödvändigt att säga hur ni skulle reagera?
 Patriarken: Nej, inte så. Jag redogjorde för vad vi kunde lämna ut och vad vi inte kunde lämna ut.
Domaren: Ni använde ett uttryck, att ni förde överläggningar, och därunder utgavs ett dekret bakom er rygg. Använde ni detta uttryck?
Patriarken:  Ja.
Domaren: Det vill säga att ni ansåg att dekretet doldes för er, och att det borde innehålla en mening som svarade mot det medborgerliga liv som omgav er?
 Patriarken:  Men detta liv gällde Kyrkan.
Domaren:  Det vill säga att ni menade att det förelåg någon slags konflikt mellan den kyrkliga hierarkien och de sovjetiska myndigheterna?
Patriarken:   Ja, jag anser att om de sovjetiska myndigheterna framträdde  genom POMGOL, då var det nödvändigt att göra något.
Domaren: På det viset så ansåg ni, att de sovjetiska myndigheterna handlade felaktigt, och ni var tvungen att låta appellen utgå?
Patriarken:  Ja.
Åklagaren: Erkänner ni att den kyrkliga egendomen inte tillhör kyrkorna  i betydelsen den hierarkiska strukturen, enligt sovjetisk lag?
Patriarken:  Enligt den sovjetiska lagen, ja, men inte enligt den kyrkliga.
Åklagaren: Er skrivelse gäller den kyrkliga egendomen. Hur förstår ni då saken med utgångspunkt från de sovjetiska lagarna, är era instruktioner lagliga eller inte?
Patriarken:  Vad menas?
Åklagaren: Er skrivelse..
Patriarken: Det borde ni känna till bättre, ni utgör den sovjetiska myndigheten.
Domaren: Alltså vad ni säger är  : att döma tillkommer er och inte oss. Då uppstår en fråga: de lagar som existerar i staten, anser ni dem fullt giltiga eller ej?
Patriarken: Jag erkänner dem, eftersom de inte motsäger gudsfruktans regler. Det står i en annan skrivelse.

 Domaren:  I samband med detta inställer sig en fråga: inte utifrån de kyrkliga, men utifrån de juridiska lagarnas utgångspunkt, det finns en lag som säger att all kyrklig egendom har tagits från Kyrkan och tillhör staten, följdaktligen, att ge instruktioner angående dessa kan bara staten göra, men er skrivelse gäller instruktioner för egendom och ger motsvarande direktiv – är detta enligt lagen eller ej?
Patriarken: Med utgångspunkt från de sovjetiska lagarna är det icke enligt lagen – men enligt de kyrkliga lagarna är det det.
Åklagaren: Alltså, det är med hänsyn till de sovjetiska lagarna icke enligt lagen, och detta tog ni i beaktande och visste när ni gjorde skrivelsen?
Patriarken: Inte då jag skrev, inte då det handlade om att inte lämna ut föremål. Men vad jag visar på är att det förutom de sovjetiska, finns kyrkliga synpunkter, och utifrån de synpunkterna får man inte göra så.
Åklagaren:  Ni säger att ni inte anvisade något om den saken, för att inte underställa er sovjetiska lagar. Och vad tänkte ni – i vilken belägenhet placerade er skrivelse de troende?
Patriarken:  De kan själva bedöma. Jag gjorde en skrivelse och gav den åt Nikander (ärkebiskop Nikander Fenomenov Krutitskij  1872 – 1933, styrelse-ledamot i Moskva's stift) för att han skulle meddela synoden och stiftet .
Domaren:  Är det er bekant vad som skedde i Schua (där konflikten ledde till blodsutgjutelse) i samband med konfiskeringar.
Patriarken: Det är bekant.
Åklagaren: Men det som ägde rum i Schua är ett resultat av att ni förelade era medborgare att själva bedöma.
Patriarken:  Varför tror ni det? På andra platser har medborgarna gjort andra bedömningar.
Åklagaren: Och hur tillgick det vid konfiskeringar i Moskva, är det er bekant?
Patriarken:  Ja, genom tidningarna.
Åklagaren: Är det er bekant att medborgarna också här gjorde sin egen bedömning?
Patriarken:   Jag vet att en överväldigande majoritet  förhöll sig  helt lugn.
Åklagaren:  Och på en del platser?
Patriarken:  Jag vet vad som skedde i Dorogomilov..
  Åklagaren:  Känner ni till prästernas uppfattning om er appell?
Patriarken: Vilka präster – de i Moskva?
Åklagaren: Och på andra platser.
Patriarken: Jag gav Nikander...
Åklagaren:  Känner ni till att det inom det andliga ståndet finns skiljaktiga uppfattningar angående konfiskering av värdeföremål?
Patriarken:  Jag vet att det förekommer mest i Moskva, och ibland dem som ni kallar för “nya kyrkan” eller “levande kyrkan”.
   Åklagaren:  Det finns en professor Vvedenskij.
 Patriarken: Han är präst och inte professor.
  Åklagaren:  Det verkar som om han ser på saken på ett annat vis.
Patriarken: Nej, han är inte emot, han skriver att metropoliten säger:  hängprydnader står högre och är mer värda än beslag från ikoner.

Domaren:  Har åklagaren några frågor?
- (Det blev tydligen en paus) -
 Slut på utdrag
- - - - - - - - - -
  Och då passar jag på att hoppa ur det långa förhöret, av vilket här en knapp fjärdedel har återgivits. Tribunalen dömde elva personer till arkebusering, men det var bara 5 av dem som blev arkebuserade. Eftersom Tichon hade vänt sig till Kalinin med en vädjan för deras liv, blev sex personer benådade. Patriarken häktades dock själv under dessa förhör, och satt en tid i husarrest, men frigavs på grund av påtryckningar på Sovjetregeringen från utlandet.
   Men han blev igen angripen och hotad och levde alltså inte länge efter detta, år 1925 avslutade han sina dagar, 25 mars -7 april, beroende på vilken kalender man använder, enligt BestPeopleofRussia.
-


DN, DN, 




Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: