2012-04-26

Radio Svoboda's "sju sändebrev"..


     Med anledning av ett antal allmänt uppmärksammade händelser den sista tiden, med anknytning till den Ryska, ortodoxa  kyrkan (bl. a. Pussy Riot - de häktade personerna har nyligen fått häktningstiden förlängd med två månader), och inte minst dess patriark, har "Radio Svoboda" företagit sig att titta på "de största religiösa organisationerna" i ett antal andra länder, utanför Ryssland, och gjort jämförelser. En inte helt lättsmält artikelserie som baseras på ett antal radioprogram har rubriken "Kyrkan mellan myndigheterna och samhället" -  men i fallet Turkiet är "den största religiösa organisationen" inte kristen, utan muslimsk, så det är den religionen artikeln ifråga behandlar. Sex artiklar har redan publicerats, och de behandlar i tur och ordning Turkiet, Polen, Storbritannien, Ukraina, Tyskland och Georgien. Kommer några fler?
  Det är alltså i samtliga fall de äldsta, mer traditionella religiösa samfunden i respektive land, som artiklarna ägnar sig åt.

Hur skulle en riktig, profetisk hälsning till kristna församlingar i Turkiet, Polen, Tyskland, Storbritannien, Ukraina och Georgien - vilka fler? - kunna se ut -  


  
   I Polen-katolskt , Ukraina - ortodoxt och mer än det,  och Georgien - ortodoxt är situationen emellanåt präglad av att länderna tidigare ingick i det kommunistiska blocket, då kyrkan och statsmakten, ideologiskt inte minst, gick skilda vägar. Men som en effekt av Warsawapakts-ländernas och Sovjetunionens sammanbrott omkring 1990 har tydligen förhållandet mellan kyrka och stat synts gå mer i samma riktning, i vissa  och ovissa frågor.



  I Storbritannien - anglikanskt,  och Tyskland - lika katolskt som protestantiskt , där reformationen genomfördes på lite olika vis under 1500-talet, erbjuder dagsläget onekligen variationer. 
  Här nedan några korta utdrag från de fem artiklar som angår kristendomen:
-
  Om Polen:" Sedan 1989, efter de berömda 'runda bords-samtalen', som ledde till Folkrepubliken Polens fall och det fria Polens födelse, har den katolska kyrkans roll växt i betydelse. Inom inrikesministeriet bildades en s.k. 'egendoms-kommission' vars ändamål var att återlämna av de kommunistiska myndigheterna nationaliserad fast egendom, åt kyrkan. Som ett resultat av kommissionens två årtionden långa arbete har omkring 500 objekt återlämnats åt kyrkan, samt tiotusentals hektar mark, och till de kyrkliga institutionerna har utbetalats mångmiljonbelopp i kompensation.
  Det har visat sig att kommissionen inte alltid verkat inom lagens ramar. Det har, bland annat, förekommit en värdeförsämring av åt kyrkan överlämnad egendom och markandelar, vilket har väckt en våg av kritik i det polska samhället. Åklagarämbetet är nu i färd med att undersöka dessa överträdelser".

 Om Ukraina: " I Ukraina finns två ledande ortodoxa kyrkor: Moskva - respektive Kiev-patriarkaten. Den största av dem är den ortodoxa kyrka som står under Moskva-patriarkatet - under den senaste tiden har denna kyrka vid upprepade tillfällen befunnit sig mitt i skandaler som har att göra med kampen om makt och om biskoparnas påkostade livsstil. Ledaren för den ukrainska ortodoxa kyrka som står under Moskva-patriarkatet, metropolit Vladimir, karaktariseras som en mycket blygsam person, även om det i hans omgivning finns inte så få välbärgade hieraker. På grund av hans sjukdom så styrs nu Kiev-episkopatet av en av hans sannolika efterträdare - föreståndaren för Kievo-Pecherskaja klostret , metropolit Pavel, vars rikedom är legendomspunnen. En reporter för TV-bolaget '1+1', Michail Tkach, berättar: - Nyheter dök upp om att det ur Ukraina's stats-budget togs en stor summa för resaturation av Kievo-Pecherskaja klostret. Jag beslöt att kolla var de pengarna tog vägen. Byggnadsarbetarna som stod på byggnadsställningarna i klostret sa att de höll på att bygga en restaurang. Vi tog också foton av några bilar, det var 'Mercedes' och 'Lexus' på 100.000 evro som prästerna, däribland föreståndaren själv, körde... "

  Det sägs att folk har lättare för att komma ihåg prästernas bilmärken än deras predikningar numera.  

 Om Georgien: "Strax efter Sovjetunionens sönderfall och kommunismens sammanbrott förvandlades kyrkan i Georgien till den viktigaste och mest inflytelserika samhälls-institutionen. Grundaren av koalitionen 'För ett europeiskt Georgien', Levan Tjolokasjvili, sade i en intervju för Radio Svoboda att den georgiska ortodoxa kyrkan historiskt hade utövat ett stort inflytande över processer i landet, men detta inflytande hade, enligt honom, inte alltid varit positivt. De georgiska liberalerna har av tradition oroats över att den ortodoxa kyrkan försöker monopolisera det religiösa livet i landet. Det är känt att kyrkans högsta hierarker, inklusive 'katolikos' - patriarken, kategoriskt har trätt upp mot ett jämställande av alla religiösa organisationer.  
   Att en överenskommelse med Turkiet om uppbyggandet av en moske' i Batum, 'azizie',  i utbyte mot restaurering av gamla kristna kyrkor i östra delen av turkiska republiken lades på hyllan, blev ett exempel på oenigheten mellan patriarken och kyrkan. Patriarkatet trädde fram med ett strängt uttalande, och fördömde myndigheternas beslut att låta bygga en moske' i Adzcharien, där det finns georgiska muslimer". 

  Ett exempel där alltså kyrkans auktoritet har stärkts. Det beror enligt artikeln mycket på en överenskommelse från 2001, då ännu Zchevardnadze var i Georgien. 

Det är både allvar och lek. Och man undrar hur det skulle ha sett ut med riktiga sändebrev till dessa länders kristna församlingar, inte bara till kyrkliga institutioner. Profeten Jeremia klagade i sin tid över avfall och sorglöshet. Och i Nya Testamentets "sju sändebrev", i Uppenbarelseboken, finns en klagande ton, som knappast några journalistiska prestationer kan mäta sig med:

"Du säger ju: 'Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet'; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken." - Uppb. 3: 17

  Och hur är det då i väst? 
  
 Storbritannien: " .. i Storbritannien finns den anglikanska kyrkan. Åt dess förflutna och åt dess nuvarande problem ägnar sig experten på brittisk historia och vår internationelle korrespondent Kirill Kobrin: - Jag vill påminna lyssnarna om att det skedde en reformation i England i början av 1500-talet. Men den skedde inte så som den hade skett i Tyskland, där reformationen kom nedifrån. Den engelska reformationen hade ett drag av att komma ovanifrån ...(från makthavarna).
  - På vilket vis utövar kyrkan idag ett inflytande i samhället?
  - Å ena sidan så är den anglikanska kyrkans problem, särskilt det sista årtiondet, ganska tillspetsade. De hör samman med två principiellt viktiga ting. Det första är prästvigning av homosexuella, det andra är möjligheten för kvinnor att bli präster. I andra protestantiska kyrkor, åtminstone i de länder där reformationen har förts till sin logiska slutpunkt, där den genomfördes nerifrån, till exempel, i Tyskland och i de skandinaviska länderna, där är förekomsten av kvinnliga präster något man ser varje dag. I allt väsentligt så talar detta om att den halva reformation som genomfördes under Henrik VIII aldrig slutfördes. Den anglikanska kyrkan förblir i allt väsentligt halvt katolsk. De gjorde sig av med grunderna för katolsk symbolik, framför allt med rikt utsmyckade kyrkor, och de avsade sig också mässan på latin - men en del viktiga saker, särskilt sådana som hade med kyrkans oberoende att göra, och med vissa församlingars oberoende från centralstyrning - detta behölls. Men problemen koncentreras idag till ovannämnda två frågor". 

  Kobrin menar tydligen att det är dessa problem som nödgat ärkebiskopen av Canterbury att nyligen tillkännage att han ämnar avgå till årets slut.

 Och vad om Tyskland? 
    En protestantisk pastor i Berlin, Hartmut Dickmann, berättar: " Tyskland hör till de länder, där kritik mot kyrka och religion, ett öppet uttryck för oförstående vad det gäller nödvändigheten av att kyrkan som institution existerar, antar alltmer tydliga former. Man behöver inte påminna om att den tyska national-socialismens historia mellan 1933 till 1945 lade grunden för ett fientligt förhållande till religion, och detta förhållande kultiverades sedan i GDR, ända tills 1989. Det  humanistiska förbundet var dock mer aktivt i väst - än i öst- Tyskland, och dess anhängare sade: - vi vill inte leva med ett guds-begrepp, nej, utifrån vetenskapliga föreställningar, utifrån etiska föreställningar vill vi finna svaren på frågorna om liv och död, detta utan guds-teorien! 
    Det var ett av motiven bakom detta förbund, som på 60-talet var betydligt starkare än idag, - säger Hartmut Dickmann. "

  Hädelse har idag blivit en naturlig del av det religiösa medvetandet, säger Dickmann.
- - 
   Dystert.
   Och man kan fråga sig vad som är "reformationens logiska slutmål"?
  Det ska bli intressant att se om det kommer några fler artiklar, t.ex. om Skandinavien.

   



 Dagen, SvD,
  Bloggat: 1

Andra bloggar om:

Inga kommentarer: