2012-10-18

Pingstpastorer lär katoliker att stava till "den lokala församlingens suveränitet" - och vad ämnar de göra med den?

  Med tanke på t.ex. Peter Halldorf's fabulösa uttalanden om att "böja sin nacke under Påven" så framstår Olof Djurfeldt som något reserverad i sitt anförande i Uppsala under onsdagen: "Vi finner inte tillräcklig grund att erkänna påven som kristenhetens ledare"... (?)
     Det hölls alltså ett seminarium i jesuiternas högkvarter under ämnet "Andens ekumenik eller ohelig allians". Saken är den att det under tio år har förts samtal mellan katoliker och pingstvänner i vårt land, där man har tydligen har försökt förstå varandra bättre.


Halldorf, Hörnmark och Djurfeldt, bland andra, förbereder sig inför seminariet
         Seminariet - vars tidigare del jag kunde lyssna till  - inleddes med att moderatorn från Newman-institutet, Fredrik Emanuelsson, samt katolske biskopen Anders Arborelius och pingstpastor och pFFS-ordförande Pelle Hörnmark sa något om de tio årens samtal. Sedan fick Olof Djurfeldt tid för ett längre anförande - c:a tjugo minuter - och han började med att tala om sin egen bakgrund som "pingstvän av 2:a eller 3:e generationen" med rötter i frikyrkorörelsen. 



   Hans inställning till den romersk-katolska kyrkan grundades i pingstförsamlingen och i den svenska skolan. Där fick han fick veta mycket om Luthers uppgörelse med den katolska avlaten, om Olaus Petri och Laurentius Andrae, om Johan III vars "röda bok" man våndades över, om Carl IX och Gustaf II Adolf - hjältekonungen och protestantismens försvarare.
 Men bilden hade andra sidor.
   I pingstförsamlingen fick han höra om den "tredje reformationens" folk, om vederdöparna, som Luther inte alls gillade. Och om väckelsehistorien: allt ifrån montanister till valdenser, om pietister, herrnhutare och vidare hela floran av olika väckelserörelser.
  Pingstvännerna trodde att den äkta kristendomen dog ut med fornkyrkan och återuppstod först på Azusa Street 1906. 
 Större delen av Djurfeldt's tal finns på detta klipp. Utom de minuter av inledningen som jag har sammanfattat ovan. Det allra sista - några meningar om att han var glad att ha fått vara med i dialogen -  kom inte heller med.
-
 Djurfeldt om Skrift och tradition - c:a 10:40 min in på klippet.
Om påveämbetet - c:a 15:10 min in på klippet 

  Dominikansyster Veronika, som hade tagit intryck av att se "pingstpastorer komma med både bibeln och katolska kyrkans katekes i handen" till samtalen, talade också i dryga tjugo minuter,  och det mesta kan höras här. (Ursäkta om ljudet är litet "plåtigt" i båda klippen - syster Veronika talar dessutom med fransk brytning. Men jag tror att det går att uppfatta )
-
 Syster Veronika om Skrift och tradition - c:a 14:50 min in på klippet.
   Om katolikernas "tydliga läroämbete" och pingstvännernas "lokala församlingens suveränitet" 
                                    - c:a 17:25 min in på klippet 

   Senare delen av seminariet bestod i ett panelsamtal, då jag inte längre , men Emanuel Johansson från Maranataförsamlingen som följde med mig, stannade kvar, och hörde vad som sades.
- - - 
  UPPDATERING - fick en tweet mig tillställd, från en tekniker på Newmaninstitut, som erbjöd en bättre video-upptagning från seminariet. Se länk 
- - -   


   Dagen, Världen Idag , Världen Idag,  Pingst.se

    Bloggat tidigare på Aletheia,Aletheia,  Bernos blogg, Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

alert sa...

Det är ett tydligt avskiljande av troende och icke troende. Gud samlar sin trogna skara och låter de falska kristna som Hörnberg, Djurfeldt, Halldorf etc etc gå sin otrosväg. De förtsa ska bli de sista och de sista ska bli de första!