2014-07-09

Efter att Slovjansk befriats - en inblick i evangelisk verksamhet.

Försök att få någon uppfattning om vad som sker i östra delarna av Ukraina .
 Jag har tittat på några rubriker idag. Vilka uppgifter kan man lita på?
Det är klart att det är en jättefråga hur Ukraina ska klara vintern utan rysk gas.
 Eller om inte kommunistpartiet i själva verket borde dras inför en "Nürnberg"-tribunal.

Men en artikel i "Ukrainskaja Pravda" ägnar sig åt en pastor, som har gått in för att rädda människor undan striderna i Slovjansk, och att efter att staden togs över av den ukrainska armén för några dagar sedan, att förse folket med livsmedel:

Historien om herden som räddade sin hjord  - om Petr Dudnik, som inte delar upp människor i "vi" och "dom", utan betraktar alla som "vi".

Den huvudsakliga transitpunkten för flyktingar ligger i Izjum, en stad i Charkov-området, strax norr om Slovjansk. Här, på Kyrkogatan, vid en byggnad över vilken en platta med orden "De Goda Nyheternas Församling" är uppsatt, kommer det regelbundet bussar med folk, som har beslutat att lämna sina hem. "När milisen placerade ett maskingevär precis på min tomt, då förstod jag, att det är tid att ge sig av" - berättar en kvinna som har kommit från Slovjansk. "- De frågade oss inte. Och vi sade inget. Om man säger nå't, då skickas man direkt att gräva diken."  Den pensionerade Galina håller en pekingeser i ett koppel och gråter högljutt. Två av hennes söner har begett sig från Slovjansk till Ryssland, och lämnat henne ensam. Nu förbereds att skicka kvinnan till Zaporozche. "Jag vill inte åka någonstans", - beklagar sig den gamla kvinnan under tårar - "Där är mitt hem… Kanske åker jag tillbaka direkt".


Dudnik i aktion
Petr Dudnik, som är pastor i församlingen "De Goda Nyheterna" (med bakgrund ibland initiativ-baptisterna ) i Slovjansk, och en av dem som har bildat välgörenhetsfonden "Hoppets Segel", rycker på axlarna. En stor karl med godmodigt ansikte som tillsammans med sin hustru Tamara har adopterat sju barn. Han har ännu inte vant sig vid tårar. Redan över två månader har han kört fridsamma invånare från Slovjansk, en del av dem har blivit hans andliga barn.

Under perioden för den aktiva ATO - (=antiterror-operationen) fasen har Dudnik tillsammans med en grupp frivilliga lyckats köra iväg med omkring tre tusen människor.


 Det har tillgått på sådant vis: I Artema-området i Slovjansk , som tidigare utsattes för beskjutning under antiterror-operationen, finns en samlingspunkt intill affären "Dekor-service". På bestämd tid kom det personbilar dit som körde folk ut utanför den ukrainska vaktpostens territorium. På den sidan togs de emot av frivilliga i bussar, som körde dem vidare - till Izjum eller till Svjatogorsk. Den sistnämnda orten tog emot en stor del av flyktingarna. Om man bara går efter de officiella uppgifterna, som stadens - kurortens borgmästare Alexander Dzjuba presenterar, så har det anlänt c:a tjugotvå tusen flyktingar till staden.  

"Den dag som inne är ägnar vi oss inte bara åt att evakuera människor, utan vi fraktar också matvaror till staden och delar ut förnödenheter till människor", - berättar pastor Dudnik. - "En annan funktion som vi delvis har tagit på oss, det är att placera ut folk i boenden som inte har någonstans att bo. Idag har t.ex. bussen kört till 49 olika ställen i Zaporozche. Där har vi frivilliga som tar emot människorna. De placerar ut dem i olika boenden, ordnar med fri kost och arbetstillfällen, om möjligt. Vi har sådana frivilliga också i Kiev, och i Dnjepropetrovsk, Zchitomir och i andra städer."

Innan dess att Slovjansk befriades från rebeller, arbetade Dudniks volontärer under extrema omständigheter. De, liksom han själv, hotades hela tiden av faror.

"För två dagar sedan greps två frivillig-arbetare av milismän, och de sattes i SBU:s ökända källare" (åtminstone ett par omgångar av OSSE-medarbetare har suttit där - övers. anm. ) , - berättar pastorn. "- Men på morgonen, när Slovjansk befriades, så tog de sig ut därifrån och nu gör de en anmälan till Inrikesministeriets lokalavdelning, eftersom de blev fråntagna sin bil. Sådant sker ständigt: frivillig-arbetarna åker fram och tillbaka till en stad med sina bilar och de tar risker, när de hämtar folk. En av våra ledande pastorer, t.ex, blev gripen. Som tur var lyckades vi dra honom ur det efter sju timmar. Och en av mina frivilliga tillbringade några dar hos Strelkov i Slovjansks SBU-fängelse, från honom tog de också bilen". 

Efter det att rebellerna övergav Slovjansk den 5:e Juli, har de frivilligas huvuduppgift bestått i att köra humanitär hjälp. Den dag då befrielsen skedde så fraktade Petr Dudnik ett tusen limpor till folket. För invånarna i Slovjansk som under den senaste veckan inte har sett vare sig bröd eller andra matvaror, blev det en högtid. Och några dagar tidigare körde han tre ton vatten på flaska till den instängda staden. Enligt pastorn så samlades pengar för detta in via sociala media. Under hela denna tid har det inte varit tal om att det skulle komma någon hjälp från staten.  Petr har kunnat rädda tusentals liv. Bland dem som han körde ut ur zonen för antiterror-operationen, fanns också ukrainska patrioter, och medborgare som stödde de separatistiska stämningarna. Var och en av dem erbjöd han mat att äta, tak över huvudet, och beskydd.

"Jag vill bara hjälpa människor som befinner sig i en svår situation", - säger pastorn. Och hans ansikte lyser upp på ett speciellt vis.
-

Också ett perspektiv.




Läs även andra bloggares åsikter om ,

1 kommentar:

Hans Lindelöw sa...

När nöden är för dörren kommer verkligheten fram. Tack för inlägget Hans.