2014-08-18

Vad säger "Donbass" ?

Nedan: en intervju i en artikel jag fann på ett  ryskt debattforum, som ursprungligen har hämtats från Novaja Gazeta
 Efter att ha läst igenom den ställde jag frågan på forumet: "Vad har den där Berezin egentligen i glaset - thé, öl eller LSD?" 

- - 

  Vice försvars-minister för DNR (självutropade folkrepubliken Donetsk) Fjodor Berezin: "Det börjar här i Novorossija  och fortsätter i Ryssland".

  "Novaja":s special-korrespondent intervjuar stabs-officeren och fantasy-författaren som vill grunda en "militär international" och/eller "Spanien 1936" i Donbass.
  Jag mötte Girkin-Strelkov's närmaste vapendragare, hans vän och DNR:s vice försvarsminister, Fjodor Berezin , förmodligen på det enda kafé som var igång i Donetsk.
  Det arbetar dygnet runt, oberoende av bestämda tider - varje kväll så samlas farliga personer runt dessa bord. Även medlemmarna av en icke erkänd regering måste äta och dricka. Caféet kallas "Havanna banana", och på dess logotyp finns Kuba's flagga och Che Guevara framställda. Separatisterna älskar stället sägs det, och det märks.
Vice ministern och fantasy-författaren anländer i en tråkigt nedtonad minibuss, beledsagad av folk med automatvapen, som också bevakar hela gatan.  


- Fjodor Dmitrijevich (Berezin), vill du kommentera Girkin-Strelkovs avgång ?
  - Jag kommer inte att säga någonting om det. Vänd dig till Borodaj, jag är ju inte Borodaj.
- Så Igor Ivanovich (Strelkov) har avgått ?
- Jag gör inga kommentarer i denna fråga. Men vilken annan fråga som helst  - varsågod!
- Kommer du att ersätta honom?
- Hördu, skämtar du? Jag är en alldeles för liten person i denna matrix.
- Nätbaserade media har skrivit som att han är sårad.






- Skitprat. Internet är en stor avskrädesplats, vet du inte det? Där kan man inte tro på någonting. Tro bara det du ser med dina egna ögon, men gör inte heller det utan mycket tvivel.  Allt som rör sig på nätet kan vara en miss i programmet, ett fel i matrixen, som du väl inser - med nollor och ettor.
-Nu förstår jag inte, Fjodor Dmitrijevich. Det är redan andra gången som du nämner om matrix.
- Känner du inte till den?
- Filmen?
- Ja, låt oss säga filmen. Vad är det för en idé ? Alla vi existerar inte, men utgör program. Fattar inte du det? Du kanske letar efter en penna - den var alldeles nyss framför näsan, men nu är den borta. Du har letat igenom hela huset. Och så plötsligt ! - du hade den bakom örat. Det är matrix, en miss i programmet. Programmisten lägger sig i , och lägger tillbaka pennan, för att du inte ska bli upprörd utan kunna leva på något vis.
-OK. Men när var sista gången du såg Igor Ivanovich? Han har inte synts bland folk på länge.
- Varför skull han synas bland folk? Han gör överhuvudtaget inte det.
- Du skulle bara kunna slå en signal till honom just nu. Inget mer…
- Ännu en gång: jag kommer inte att ringa någon.
- Som du vill. 
- Kanske finns det i själva verket ingen Igor Ivanovich.
- Menar du det ?
-Jag menar just det !  Jag säger ju : är inte allt detta matrix, och är vi inte alla program som har skrivits på förhand av någon ? Vi kanske lever i matrix allihop.
-Så det kanske aldrig fanns någon Igor Ivanovich i själva verket ?
- Ingen sådan har funnits. Och vi existerar i själva verket inte. Det är bara matrix. Programmet arbetar, du lever och du tänker att allt är i sin ordning. Du dricker kaffe just i detta ögonblick. Men kaffet finns inte, det existerar inte. 
-Folkrepubliken Donetsk, finns inte den heller ?
- Vänta litet nu. Jag talar i universell skala.
-Hur mycket energi har ni inte lagt ned i DNR, och så finns det inte ?
- Folkrepubliken Donetsk kommer att existera. Någon miss har ännu inte inträffat i vårt program, det är ännu bara början för oss. Ni ser hur den sinnessjuka ukrainska regeringen bombar allt i tur och ordning. Av vilken anledning görs detta? Därför att det finns en desperation hos dem, deras tid kommer.
- Vilken tid?
- Deras tid, förstår du? Den inre spänningen tilltar. Snart rasar hela det ukrainska systemet, deras egen matrix. Därför måste de handla snabbt,snabbare passivisera allt här, för att kunna säga till Väst:"Allt står väl till med oss, se till att låna oss pengar !" Allt kommer snart att rasa hos dem där i Kiev, vi behöver bara stå på oss litet till, och sedan kommer de att krackelera själva. Vi behöver inte ens strida, det räcker att sitta i bakgrunden och vänta.   
-  Men den ukrainska armén anfaller, medan ni sitter och väntar.
- Men, du förstår, alla runt omkring sitter och väntar, de dricker öl någonstans och ingen vill kriga.
-   Säger du detta om dina kämpar? Du kan tala förnuft med dem direkt.
- Jag talar inte om dem nu. Jag talar om dem som sitter på divaner i sina bostäder. Om de medborgare som inte vill försvara sitt land. Idag har helt oskyldiga fått sätta livet till, jag har själv sett det:ett berg av sorg, ukrainska soldater skjuter i staden, och folk dör, därför att männen i Donetsk inte står upp för att försvara fosterlandet. 
-  Vilket fosterland, Fjodor Dmitrijevich?
- Sitt fosterland. Vi har blivit födda här, jag föddes här i Donetsk. Vi för ett det ryska folkets nationella befrielsekrig. Det ryska folkets !
-Så var är ert fosterland?
- Mitt fosterland?…Mitt fosterland är Matrix. Varför slår du ned på mig?
-Jag tycker det är intressant vilket land som du kallar  ditt fosterland.
- Men låt oss då ta till exempel Sovjetunionens gränser - jag kan inte säga exakt dess gränser, men ungefär. Hos oss, hos ryssar finns ett lynne, vi har vår natur, vår bestämda kvalitet, vi borde leva tillsammans. Försök inte pådyvla oss en annan slags standard: rör oss inte, så rör inte vi heller någon. Ryssen är fredsälskande, så länge man inte börjar ge sig på honom. Så har det alltid varit. Vi ger oss ju inte på några.
- Varför sköt då era mannar en buss med ukrainska soldater i Mandrykino? Sju personer dog. Ni kunde ha nöjt er med att ha tagit dem som krigsfångar. (Händelsen ägde rum den 14:e Augusti vid en av infartsvägarna till Donetsk.) 
- Och vad har du för föreställning om saken? Befann du dig vid vägspärren?
Jag har varit där vid flera tillfällen
- Och hur var folket där utrustade? Det kan jag säga dig - inte särskilt. Vem var där och med vad ! Och på sådana villkor måste de gå in i strider i alla riktningar med välutrustade värvade soldater,iklädda hjälmar,  i västliga kevlar-kostymer ? Med sådana ska vi ha att göra,alltså? Jag kunde för inte så länge sedan testa en så'n där pansarväst. Kulorna bara studsade - trion,trion,triiooon. Har vi verkligen sådana grejer? Nej, och därför har vi rätt att först skjuta för att så kunna besegra motståndarna. Men ta krigsfångar , det kan man göra bara när man har ett vidunderligt maktövertag. Jag var inte där i den konkreta situationen, men jag kan säga att detta fall hör till livets bagateller i . Det är inga bagateller, naturligtvis, för varje enskilt liv, det är en människas liv, det har ett högre värde. Men förstår du att det är krig? Vad vill du då ha, ett krig utan offer?
-Jag vill inte ha krig.
- Sådant förekommer hursomhelst inte.
- Fjodor Dmitrijevich, du är en människa från en helt annan värld, egentligen. Du har nu undsluppit dig dessa ord:" ..en människas liv, det har ett högre värde". Varför krigar du?
- Jo, jag är officer !  Det är mitt yrke ! ( Fjodor Dmitrijevich Berezin fullgjorde en hög militär utbildning inom flygvapnet i Engels 1981) I första rummet är jag en patriot för mitt land, förstår du? Jag har mina kulturella, så att säga, prioriteter och så vidare. Om jag blir injagad i ett hörn och tvingas välja: antingen döden , eller acceptera någon obegriplig standard, då, ursäkta mig, väljer jag att strida. Och så får vi se. Det är iallafall inte genant. Att ta striden, även om vi förlorar den, men i detta fall ska vi naturligtvis vinna den.
- Men vad får dig att komma hit? Du har skrivit böcker, fantasy- skildringar, och på senare tid turborealism.
- Det är min personliga strid. Och var och en i vår milis ser det på samma vis. En människa som antar utmaningen, han sitter inte i buskarna med en ölbutelj, utan han går ut och tar strid ! Om han dör eller ej - det är inte huvudsaken. För det mesta är folket här traktens egna invånare, så de ger sig inte på något annat land. Jo, det finns ett litet antal utlänningar, jag skulle vilja göra detta till Spanien 1936 ! Så att alla progressiva länder kan hjälpa oss, och vi tillsammans kan utkämpa denna motståndskamp ! Det vill säga mot den västliga interventionen. Så kommer det att bli, tro mig.
-Vilka länder ska hjälpa?
- Vilka var det som hjälpte Spanien?
-T.ex. amerikaner, fransmän. Vill du att amerikanerna ska hjälpa er ?
- De kommer hit. Vad tror du, har inte Amerika sin progressiva klass ? Motsägelserna möts, förstår du, folk bryter upp...
- OK. Jag skulle vilja fråga dig om överläggningarna…
- Vilka överläggningar ? Förhandla kan man bara göra utifrån en styrkeposition. Men Kiev's ovillkorliga kapitulation är vi redo att acceptera i denna stund. Till dess kommer vi att kriga, och vårt nationella befrielsekrig kommer vi att vinna.
-DNR riskerar att hamna i total isolering, det blir en utstött region.
- Vad jag säger är ju det, att vi från början har velat grunda en militär international. Alla progressiva krafter kommer att sluta sig till oss, och alla kommer att behöva räkna med oss. Och ännu mer - här kommer det att flamma upp en eld ! Vi kommer att segra, och denna seger kommer att gå vidare till trakter där förnedring och orättvisa nu råder...
- Vart kommer den? Till Washington igen?
- Tänk litet djupare ! Inte till Kiev och inte till Washington och inte till Paris. Det finns två tillvägagångssätt: ett där man söker framgång för alla, och ett annat då man söker framgång för de utvalda. Vi vill ha framgång för alla, och det kommer vi att kämpa för. Men framgång bara för de utvalda passar oss inte, vi har redan levt i en sådan värld.
- Fjodor Dmitrijevich, folk förstår framgång på olika vis. Vill ni igen pådyvla världen er uppfattning ? Ukrainarna har redan fattat sitt beslut.
- De har beslutat att framgången hos dem ska ske på de nationers bekostnad, som de kallar för minoriteter. Det kallas också för "framgång för de utvalda": " Vi kommer att göra vad vi vill, och andra får det trångt, låt dem arbeta åt oss". På det viset för de sina samtal !
-  De talar om ett gemensamt hem.
- Vi kan det gemensamma hemmet ! En har en miljard, en annan har ingenting, och de bor i samma hem.
-   Men i Ryssland, dit ni strävar efter att komma, är det ännu värre.
- I Ryssland påbörjas också en förändring av systemet, som ni ser. Det som börjat hos oss i Novorossija, det fortsätter i Ryssland. Landet befinner sig i en brytningsperiod, det vänder sig i sitt fall mot utgången.
- Hurdå?
- Så är det - innan dess föll det , det föll, men nu vänder det. Det är möjligt att Novorossija knuffar Ryssland i en bättre riktning, och så får Ryssland också framgång för alla. Så menar vi, och hoppas.
- På 30-talet talades också om framgång för alla - men hur många offer ledde det till.
- Är det verkligen så illa? De sköt förbrytarna - är det illa? Jag vill också skjuta sådana.
- Var det förbrytare som de sköt?
- Vill du förneka det? Fanns där inga förbrytare ? 
- Hundratusentals helt oskyldiga människor blev lidande, var det verkligen inte på det viset?
- Var har du det ifrån? Vem har sagt det?
- Läs "Minnets bok" om Gulag.
- Solsjenytsin - det är en sanning av sitt slag. Men detta kriterium: " ingenting kan väga upp ett barns tårar" , det passar inte oss. Hela stater har fallit samman på grund av dessa tårar… Jag rättfärdigar repressionen, för målet  uppnåddes, och den nästkommande generationen fick skörda ett underbart resultat. 
  Det är klart att det är illa, att oskyldiga gick under. Men under de villkor som landet hade 1937 så fanns det inget annat alternativ - det enda alternativet var att landet helt skulle ödeläggas genom fienden. Detsamma gäller nu - vi måste vinna kriget, eller så blir vi förintade.
-   Om ni vinner så kommer alltså repressionen att börja igen?
- Kollektiva mål måste få styra över enskilda mål, så det så. Det är slut på resurserna, det finns litet mark. Och vissa civilisationer har beslutat att deras civilisation är viktigare och bättre än andras, och de har börjat tillintetgöra dessa och ta över resurserna. Som i Afrika, av vilket har blivit en fjärde värld, och som faller ner i avgrunden, och ingen vill hjälpa det landet, och ingen kommer någonsin att göra det.
-    Jag hade tänkt ställa frågan om en fri marknad och om demokrati, men nu kommer jag förstås inte att göra det.
- Och vad är demokrati? Du förstår ganska väl att rättigheter inte är lika. Det är bara struntprat. Det finns demokrati för sådana som har en miljard, men för andra  - ingenting. Under 90-talet begravdes hela landet, det var bara dess resurser som lyftes fram, och så berikade sig andra stater på vår bekostnad. Bara stölden av hjärnor ledde till trillioner i förlust. Trillioner dollar.
- Men nu tjänar Ryssland trillioner på att sälja olja. Men , som du säger, det är bara de utvalda som fortsätter att berika sig.
- Nu fördjupar vi oss i nyanser, jag har överhuvudtaget inte talat om den saken.
- Och hur kan man låta bli att tala om det? Kanske, istället för att ge sig på sina grannar, kan det vara värt att ägna sig åt "framgång för alla" i sitt eget sammanhang ?
- Ingen låter Ryssland ägna sig åt framgång, ifall vi inte löser våra yttre problem. Men för Ryssland är Ukraina ett yttre såväl som ett inre problem. Väst anfaller, förstår du det? Det måste mötas med strid, och denna strid pågår nu i Novorossija. Därför får juntan hjälp av USA, av rumäner…
-   Och hur är läget då till slut för Strelkov?
- Allt är i sin ordning med honom. Jag såg honom för inte så länge sedan, han kommer snart igen.
- Varför avgick han?
- Pavel, vad ska jag tala med dig om, om det allmänna eller om det konkreta? Eller du kanske vill tala med mig mer tystlåtet?
-   Du verkar kunna föra språket med eller utan mig.
- Det är en miss i matrixen, du och jag finns i själva verket inte. 







  Dagens Industri, SvD, Expressen, GP, Svt, SkånskanKyrkans tidning

  Bloggar: 1, 2

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inga kommentarer: