2015-12-28

Ryska kyrkan: "hök" bland prästerna får gå från viktig befattning

Vsevolod Chaplin fick veta på själva julafton (enligt vår kalender) att han måste avgå som ordförande för den synodala "Avdelningen för inbördes samverkan mellan Kyrka och samhälle", som han har företrätt under minst sex år. Han ,om någon, har varit Kyrkans ansikte utåt i det ryska samhället, och patriarkatets talesman i alla möjliga frågor. I den egenskapen lär han ha gått för långt. "Moskovskij Komsomolets" kallar honom för "den mest motbjudande av den Ryska ortodoxa kyrkans söner" och radar upp elva av hans mest upprörande uttalanden under årens lopp.

 En del av dessa uttalanden påminner också den bloggande diakonen Andrej om i en artikel för "Izvestija" (delar av artikeln återfinns i översättning längre ner i posten )  .

På fredagen höll Chaplin överraskande en presskonferens, där han tog bladet från munnen, och angrep sin kyrkas ledning, och den patriark, vars  åsikter han tidigare bara tycktes vara andedräkt åt.




Chaplin - trots det lustiga namnet kan man hålla sig för skratt. Han finns omnämnd vid ett antal tillfällen på  bloggen "Sub Umbra". Bland annat då, när det handlade om rättegången mot flickorna i punkgruppen "Pussy Riot"















".. den f.d. ordföranden för 'Synodala Avdelningen för inbördes samverkan mellan Kyrkan och Samhället' (Chaplin) slog sig direkt på en djupare kritik mot det kyrkliga ledarskapet, och satte fingret på själva hjärtpunkten i det system, som den främste företrädaren för den Ryska Ortodoxa kyrkan (Kirill) har byggt upp under nära sju år. Patriark Kirill kunde '..inte längre inse att han är ett kollektivt projekt, och inte bör ge uttryck för endast sin egen uppfattning' , sa Chaplin till 'Russkoj sluzchbe novostej'. 'Jag tror inte att han håller sig kvar länge. Jag tror att denna motsättning mellan tro och personlig karisma – och den omgivande verkligheten  - kommer bara att förstärkas ... jag tillåter mig att kritisera det nuvarande systemet för Kyrkans styre. Jag menar att väldigt många beslut fattas utan vederbörlig redovisning av olika uppfattningar, spontant, av patriarken personligen, under några få ögonblick då man far förbi varandra i korridorerna, eller möts vid altaret under gudstjänsterna. Så får det inte gå till.', sa Chaplin öppet.

I en intervju för internet-resursen 'Snob' berättade han mer noggrannt, hur 'någon slags munk' från patriarkens kansli tillät sig att ge anvisningar till cheferna för de synodala institutionerna. 'Patriarken för den kyrkliga ledningen och den kyrkliga ståndpunkten i samhället in i en återvändsgränd' - sade Chaplin." (enligt "Nezavisimaja Gazeta"
- -

Diakon Andrej Kurajev på sin blogg och i "Izvestija" den 26/12:

Den ryska kyrkan behöver en öppen teologisk diskussion
Diakonen Andrej Kurajev om möjliga motiv till Vsevolod Chaplin's avgång.


Nästan i sex år har pastor primarius Vsevolod Chaplin varit patriarkens officiella språkrör och hans huvud-”förhandlare”. Men den latinska julaftonen, den 24 December, blev han av Synoden gjord till en helt och hållet enskild person. Han, som tidigare endast var förmedlare av kyrkoledningens vilja, har nu antagit kött och blod. Läsare av en samtida saga kommer nog ihåg hur hustomten återfick friheten, när husbondens socka kastades på honom.
Officiellt är detta inget avsked, utan en ”optimering av kyrkostyrelsen”: två ”avdelningar” har förts samman i en. Den kyrklige dignitär, som därvid blev överflödig, har avtackats. Och här har med kanslispråket uttalats något viktigt: Chaplin's fullmakt benämndes ”ordförande för Avdelningen för Kyrkans och Samhällets inbördes förhållande”. Och vad "tacket" gällde var ett mångårigt deltagande i dialogen med myndigheterna.


Vad kan man göra annat än att försöka identifiera detta inom en traditionell ram.
Och detta ger vissa tips – var kunde initiativet till fr Vsevolod's avgång ha sin upprinnelse? Fr Vsevolod's upprepade uppmaningar till att förändra Konstitutionen, till att avstå samhällets värdsliga karaktär, talet om att alla de beslut som myndigheterna fattar ska bifallas av kyrkan, väckte oundvikliga frågor hos ”partners” i det statligt-kyrkliga samarbetet: och var går gränserna för de kyrkliga drömmerierna? Finns de överhuvudtaget?
Det andra tipset om motivet till avgången är, att Chaplin samtidigt togs ut ur Rysslands Interreligiösa Råd, där han ersattes av metropolit Ilarion.


Det Interreligiösa rådet är först och främst en plattform för dialog med muslimer. Och apropå det har det i sammansättningen av ledande personer där också skett en förändring: såsom högste Mufti i Ryssland har istället för Talgata Tadzchuddina utsetts Tatarstans Kamil Samigullin.
Strax efter att det ryska flygvapnets operationer i Syrien hade inletts , sa Chaplin att vårt land för ”en helig kamp mot terrorn”. På alla världens språk översattes detta till ”heligt krig”. Och sedan dess har den arabiska pressen präglats av uttrycket ”ryska korsfarare i Syrien”. Hur mycket som detta stör Ryska Federationens diplomatiska verksamhet i Mellanöstern är det inte behövligt att förklara. Men även inom landet har sådana ord väckt bestörtning. Den ryska allmänheten accepterade bombningarna i den förhoppningen att det skulle handla om att ”flyga dit – bomba – flyga därifrån”. Ett andra Afghanistan eller Vietnam vill samhället inte ha. Och att tillföra denna konflikt en interreligiös status, det är att förlänga den.


Chaplin har i ett kvartssekel arbetat under den metropolits direkta ledning, som sedan blev patriark Kirill. Det betyder att han förmår att uppsnappa patriarkens avsikter och värderingar blott han får en antydan därom. Och patriarken å sin sida behöver inte känna sig förlägen för de uttalandens skull, som hans synnerligen näre medarbetare sprider, om de händelsevis skulle vara ogrundade. Därför kan jag inte förmoda, att Chaplin inte förstod patriarken, eller att patriarken inte korrigerade det mångåriga flödet av Chaplins ord-trollerier.


Det är anmärkningsvärt att patriarken aldrig vare sig direkt eller indirekt har ifrågasatt de fr Vsevolod's uttalanden, vilka han gjorde å patriarkens vägnar. Till exempel, Chaplin sa:”.. för mig finns sådana ting , som är mer viktiga , än tillintetgörande av ett större eller mindre antal människor, eller ens av hela mänskligheten. Det är tron och det som är heligt”. Dagen därpå gjorde vare sig patriarken själv, eller någon av patriarkatets övriga talesmän , någon ansats att överskyla detta utspel med teser från den teologiskt-fredsinriktade epoken, inget sades om :”livets heliga gåva”, eller att”högre än de mänskliga rättigheterna står rätten till liv”, etc.


Och det betyder att det inte finns någon grund för att i Chaplins nu aktuella avgång se något tecken på att patriarken vill desavouera hans upprörande uttalanden ( vilka förekommit i ett sortiment alltifrån att ”Mozart var sin tids Britney Spears”, till att ”Kyrkan förändrade Stalin”). Det vill säga att tesen om själva identiteten i Chaplins omdömen trots patriarkens egna politiska och moraliska övertygelser står kvar odementerade.

Kan då Chaplins efterträdare – Vladimir Legojda – låta höra andra tongångar ? Kan han svara på ett annorlunda vis på frågor om den i ögonfallande pompan hos det högre prästerskapet, och om att använda våld i Guds namn ? Kan han likt Chaplin, med en och samma mun hävda, att ”..det vore en moralisk handling, ett värdigt kristet uppträdande, att tillintetgöra så många bolsjeviker som möjligt”, och att ”Stalin gjorde folket till viljes” ?
Om Legojda inte blir som Chaplin så skulle det glädja mig. Jag påminns om en annan saga, den om Crivello, som med sina skräckhistorier skrämde kungen och hela hovet, men som till syvende och sist , till sin vanära, blev förjagad.


Det vore verkligen önskvärt att se en innehållsrik teologisk-etisk polemik just i vår kyrkas högre skikt. Argument och citat tillgriper godtyckligt både ”teologisk kärlek” och ”teologiskt hat”. Men här finns också patriarkens och kyrkomötets viktiga röst.


Sedan finns ytterligare en trolig orsak till Chaplins avgång – just den att kyrkomötet är för handen. En synod som hölls i dagarna var särskilt ägnad åt förberedelserna för detta kyrkomöte. Trötthet på Chaplins ord-trollerier fanns inte bara i världsliga sammanhang, utan även ibland prästerskapet, så också bland biskoparna.
I November sa Chaplin , att ”vi har rätt att försvara oss i vilket land och i vilka regioner i världen som helst, utan att först ha fått deras bifall som råder där. Det är trist detta, men många är trötta, många känner hur livet har blivit orättvist och perspektivlöst. Det behövs en ny drive. Det är vad som fattas. Vi är trots allt ett krigar-folk”.
Då vände jag mig till vår kyrkas episkopat (det finns ju biskopar som uppmärksamt läser min blogg) : ”Trehundra kyrkomän, det är ju i ert namn, för er och i ert ställe som Chaplin ger uttryck för eran övertygelse. Ska ni tiga? Betyder inte det att ni samtycker? Behöver ni också en ny, militär drive?


Strax därefter under ett prästmöte i Minsk, vände sig de församlade med en fråga till metropoliten – skulle inte deras möte kunna höra med Synoden ifall pastor primarius Vsevolod Chaplin skulle kunna skiljas från ordförande-uppdraget i den synodala avdelningen för Kyrkans och Samhällets inbördes förhållande, eftersom ”hans aggressiva offentliga uttalanden med deras uppmaningar till krig som inte stämmer överens med kristen doktrin uppfattas allmänt som Kyrkans officiella ståndpunkt”, och dessa ”hans uttalanden misskrediterar Kyrkan”.

Metropoliten Pavel reagerade oväntat mjukt, och förklarade , att ingen är förhindrad att skriva om detta till patriarken.


Vid kyrkomötet i Februari kommer ett hundratal biskopar från Ukraina, där namnet Chaplin stadigt framstår som negativt. Kyrkomötets ordning kräver att Chaplin i egenskap av chef för en synodal avdelning träder fram och gör räkenskap för sitt görande och låtande. Under dessa omständigheter har patriarken på ett preventivt sätt avlägsnat hela konflikten.



Och den ömma punkten är väl ändå inte Chaplin. När en offentlig persons avlägsnas från sina förtroendeuppdrag, och detta inte beledsagas av några som helst sannolika förklaringar,då förstår man att vare sig hos den som lämnar eller hos hans efterträdare lär det finnas förutsättningar för någon ”samverkan med samhället” . Och det innebär att nya misstag blir oundvikliga, liksom samma slag av fördröjda reaktioner på dessa misstag.

- - 

Så långt Kurajev.

Och patriarken har reagerat. Idag återges hans kommentar i bland annat "Moskovskij Komsomolets":


Jag är chockad. Efter 20 års förtroende och trohet. Och så plötsligt.. ! Jag kan bara förklara detta med att något har brustit psykiskt



....?




NYT, Mail.ru





Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inga kommentarer: