2016-06-08

Bulgariska ortodoxa hoppar av pan-ortodoxt Kyrkomöte

Det åttonde Allmänna Kyrkomötet på Kreta för de ortodoxa kyrkorna hotas att ställas in, eller att skjutas upp , när det bara är några dagar kvar till dess inledning, ifall man ska tro vissa rapporter. Den bulgariska, ortodoxa kyrkan beslöt för bara några dagar sedan att inte delta.
Vy över Sofia - Bulgariens huvudstad - med Alexander Nevskij-katedralen

  En ekumeniskt sinnad, rysk hemsida som är helt ägnad åt "De Ortodoxa Kyrkornas  Stora och Heliga Kyrkomöte" kritiserar den bulgariska , ortodoxa kyrkans beslut.  Även om jag inte är lagd åt att - eller ens insatt i det här fallet så att jag kan -  hålla med denna kritik i allt, så tycker jag att det är väldigt intressant att följa diskussionerna, och inte minst att - bland övriga argument -  finna en viss, historisk återblick. Den bulgariska kyrkan hade åberopat sex skäl för att inte deltaga, sägs det här nedan.

 Men är det inte just erfarenheterna under kommunist-tiden som gör den bulgariska kyrkan så obekväm för modern ekumenik ? 



(från Credo.ru)  DEN SJÄLVVALDA MARGINALISERINGENS POLITIK


    Den 1:a Juni kungjorde det ledande organet inom det bulgariska patriarkatet (metropolit-synoden) ett beslut, som kräver att det "stora och heliga pan-ortodoxa Kyrkomötet", som ska äga rum i Juni detta år på Kreta, skjuts upp. Metropoliterna kom endräktigt överens om, att ifall Kyrkomötet på Kreta äger rum såsom planerat, så kommer den bulgariska ortodoxa kyrkan inte att vara närvarande. 

De bulgariska synoden visar på sex orsaker, vilka beaktas såsom oöverkomliga hinder för deltagande, och även såsom väsentliga argument för att skjuta upp Kyrkomötet. 


För det första är metropoliterna övertygade om, att det inte är värt att bege sig till Kreta, eftersom de frågor som har förts fram till behandling inte äger någon avgörande betydelse för den Ortodoxa kyrkan. De frågor som anses vara viktiga för nutida förhållanden i Bulgarien är t.ex. omgifte för präster och s.k. blandäktenskap, men dessa frågor finns inte med på Kyrkomötets dagordning. 


 Detta utgör den andra orsaken, som lyfts fram i den kritik av Kyrkomötets  projekt-dokument , och som har hörts från olika lokala, ortodoxa kyrkor.

För det tredje anser metropoliterna i Sofia, att den procedur som antagits för Kyrkomötets arbete gör det omöjligt att komma med några rättelser i projekt-dokumenten. 


Det fjärde och femte hindret angår fördelningen av platser för delegater och gäster i Kyrkomötets sal. Till slut uttrycker Sofia-patriarkatet oro över att kostnaderna blir för höga och oskäliga. I en intervju för den bulgariska , nationella TV-kanalen meddelade den bulgariska synodens talesperson, att det har krävts en summa på 120 000 evro av patriarkatet utan någon särskild förklaring vad dessa medel ska gå till. 

- - -  
En objektiv och nykter analys av dessa argument ger belägg för deras felaktighet, svaghet och irrelevans. Men för dem som är bekanta med den jurisdiktionens stil är ett sådant sakernas tillstånd inte oväntat.
 Det finns ett element av allsidig och konsekvent strategi som innebär en självvald marginalisering. Oviljan att föra dialog med de ortodoxa syster-kyrkorna , liksom med den övriga kristna och icke-kristna världen har nog uppfattats på många olika nivåer och är djupt rotad såväl historiskt som kulturellt och mentalt.

   De farliga följderna av denna politik får smärtsamma följder för Sofia-patriarkatets hjord - för präster, munkar och lekmän.

Efter att splittringen 1945 hade övervunnits, kunde den bulgariska kyrkan inte för en sekund erfara glädjen av en upprättad pan-ortodox gemenskap. Just det året inleddes nämligen en sträng bolsjevikisk terror mot hela det bulgariska folket. Under en 45-års-period underkastades alla religiösa organisationer i landet ett förtryck, vilket innebar att många av dem förbjöds, och att tusentals präster/pastorer från alla samfund skickades till koncentrationsläger, eller dödades. En ortodox metropolit dödades t. o. m. direkt då han var stadd på väg ut ur kyrkan efter en gudstjänst. Och något som verkligen var förödande för kyrkan var ett nästan fullständig underställande av kyrkoledningen under den kommunistiska staten, då majoriteten av biskoparna var förpliktade att arbeta för den hemliga polisen. 

I denna kontext förde internationella kontakter in hjorden i frustration, eftersom alla möten med representanter för andra kyrkor och samfund - då inräknas arbete inom Kyrkornas Världsråd - utnyttjades av staten för att befrämja det kommunistiska partiets och Sovjetunionens intressen.  Tyvärr, efter "järnridåns" fall 1989 så stärktes denna modell ytterligare, och den t.o.m. fördjupades i vissa aspekter. Allvarliga bevis för det är schizmen inom den bulgariska kyrkan (1992 - 1998) , som initierades av kretsar, vilka var beroende av de band till makthavarna som utformades under kommunismen. 

Som ett resultat av det, utövar nu formella såväl som icke-formella lobbygrupper med olika geopolitisk orientering ett inflytande över Kyrkan. Detta medför en ovilja att arbeta på internationell nivå, särskilt vad det gäller icke-ortodoxa jurisdiktioner och i förhållande till representanter för andra religioner.

Den historiska kontext som har beskrivits här ovan, belyser den specifika förståelse som finns hos det bulgariska patriarkatet för teologi och för akademiskt liv i sin helhet. Den allmänt kända nedvärderingen av teologi i Bulgarien leder till en fullständig isolering av Kyrkan från de statliga teologiska fakulteterna. Till skillnad från andra traditionellt ortodoxa länder, har ingen av de bulgariska metropoliterna, med undantag av patriarken, någonsin undervisat i de statliga teologiska fakulteterna.  

 Klyftan mellan utbildningen och det kyrkliga livet leder till inkompetens och icke adekvata lösningar på frågor, som gäller ekumenik. Det utgör ett allvarligt hinder för deltagande i teologiska dialoger och är ett huvudsakligt motiv för att avböja att delta i sådana.
När det kommer till internationella kontakter, följer den bulgariska kyrkan mycket ofta den ryska kyrkans ställningstagande. Det är inte bara ett sammanträffande, att i beslutet om att avstå från deltagande , två av sex argument finner återklang i Moskva (och hela Rysslands) -patriarkens  brev till patriarken i Konstantinopel . Men att dra den slutsatsen, att beslutet om att stå över Kyrkomötet utgör ett direkt resultat av Moskva's inblandning, är ganska orealistiskt. Moskva-patriarkatet är ju - även om några mycket kritiska anmärkningar mot projekt-dokumenten har hörts från den ryska kyrkan - redo att deltaga i Kyrkomötet, och metropolit Volokolamskij Ilarion har uttryckt ett beslutsamt stöd vad gäller dokumentet som är ägnat åt förhållandet till kristna av annan bekännelse (än den ortodoxa).  Det är sannolikt, att den ryska kyrkans nyanserade ställningstagande har hämmat synoden i Sofia. Kritiken från de grekisktalande kyrkor och teologiska kretsar, och även från Athos-kretsen, är också detaljerad och mångfacetterad. Även om den bulgariska kyrkan i sitt officiella ställningstagande i förhållande till projekt-dokumenten upprepar vad några kritiska röster från de ovan nämnda ortodoxa kretsarna säger, så är hon inte i stånd att genomföra en konsekvent och teologiskt välgrundad bedömning av texterna. Detta förhållningssätt ledde sannolikt till beslutet att inte deltaga i Kyrkomötet. 


   Det finns en princip, som kanske bäst uttrycks på latin: in dubio non agere (Om du tvivlar så gör inget). Denna "neutrala" politik kan tyckas oskyldig, men i själva verket är den förödande för en lokal församlings andliga liv. Det innebär ju inget förtroende för att "... Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder" (Joh. 14:26). Isolering från den Helige Andes livgivande andedräkt , som framträder i dialogen, gör att det ortodoxa samfundet i Bulgarien är lagd åt olika kulturella komplex, däribland nationalistiska fördomar, etnofiletism och xenofobi. Det finns två tydliga exempel - det är det uttalande som för inte så länge sedan gjordes av den bulgariska kyrkans synod, då flyktingar som sökte en fristad, kallades för "ett hot" och även uppmaningarna att förhålla sig till alla icke-ortodoxa kristna såsom till villolärare.  

Allt som här har blivit sagt ger oss anledning att se det som nödvändigt att finna ett botemedel mot denna sjukdom. I den situation som har uppstått borde den riktiga reaktionen vara att försöka söka efter nya möjligheter att dra majoriteten av dem som tillhör den ortodoxa hjorden i Bulgarien till det pan-ortodoxa Kyrkomötet och till dialogen. På det viset kan, steg för steg, glädjen och den inbördes kärleken och förståelsen sprida sig över hela det bulgariska patriarkatet, och även hos metropoliternas synod. 

                                                                                                                 S. Markov





Sofiaglobe, KSL, HeraldMalaysia



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer: