2016-12-28

Resolution 2334: Israeliska ledare söker efter historiska jämförelser.

Kan man säga att de finner dem?

Efter att FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 2334 den 23/12  (hela resolutionens text på engelska - här) har detta framför allt uppfattats som president Obama's ultimata svek, av Israel's företrädare.

I sitt sökande efter historiska jämförelser, har t.ex. Israel's försvars-minister Avigdor Liberman, erinrat sig Dreyfus-affären för litet drygt hundra år sedan, och befarar särskilt att en kommande fredskonferens i Paris i Januari, kommer att materialisera en samtida motsvarighet.
Premiärminister Benjamin Netanyahu påminner om mackabéerna som en gång befriade Jerusalem från Hellas - "Enligt FN så var det palestinskt territorium som de ockuperade ! " säger  han. 

Der israeliska FN-sändebudet  Danny Denon har å sin sida hållit fram hela den judiska Bibeln som ett vittnesbörd om "tre tusen år av judisk historia - i Israel". 



Israel's försvars-minister  Avigdor Liberman 


Nedan - citat från:

"Jerusalem Post" 26/12:  "Liberman kallar fredskonferensen i Paris 'en samtida Dreyfus-affär'

Då han talade vid ett möte som Yisrael Beytenu's partigrupp höll, lyfte Liberman ett varningens finger vad gäller syftet och tidpunkten för konferensen, och jämförde den med den historiska, antisemitiska rättegången.



   Fredskonferensen för Mellanöstern som har planerats av fransmännen till den 15 Januari, kommer att påminna om den antisemitiska rättegången mot den judiske artilleri-officeren Alfred Dreyfus*) 1894, sa försvarsminister Avigdor Liberman till sin Yisrael Beyten's partigrupp i måndags.

Liberman sa att FN:s säkerhetsråds resolution 2334 var 'avskyvärd, onödig och skadlig för alla chanser att nå fram till en dialog med den andra sidan', och att han var orolig att sådana missriktade internationella ansträngningar skulle fortsätta med den franska konferensen.  "



"Jewish Press" 26/12:  "Netanyahu: 'Enligt FN befriade inte mackabéerna Jerusalem, utan de ockuperade palestinskt territorium'

Den israeliske premiärministern Netanyahu säger sarkastiskt, att enligt FN befriade inte mackabéerna Jerusalem, utan snarare ' ockuperade de palestinskt territorium'.


Premiärminister Benjamin Netanyahu tände sitt andra ljus under Hanukkah-högtiden vid klagomuren i söndags , och sa att han inte hade planerat att vara där vid den tidpunkten, men ' i ljuset av FN-resolutionen, tyckte jag inte att det fanns någon bättre plats att tända det andra Hanukkah-ljuset än just vid klagomuren'.

  Med viss ironi, fortsatte Netanyahu att säga:' Enligt FN så befriade mackabéerna aldrig Jerusalem (165 f Kr) , utan de ockuperade palestinskt territorium...Enligt FN-resolutionen, var de samhällen som de utgick ifrån i Modiin-området,  samhällen och ett område som utgjorde  'ockuperat palestinskt territorium' '. 
  
  'Det är klart att palestinierna kom mycket senare. Vi befann oss på dessa platser. Vi kommer att återvända till dessa platser och fråga samma länder som önskar oss en god Hanukkah hur de kunde rösta för en FN-resolution som säger att denna plats, där vi nu firar Hanukkah, är ockuperad mark'

'Klagomuren är inte ockuperad. De judiska kvarteren är inte ockuperade. De andra platserna är inte heller ockuperade. Därför har vi inte accepterat, inte heller kan vi acceptera, denna resolution. Vi är vissa om vår framtid på samma vis som vi är vissa om vårt förflutna ..' "




"United with Israel" 25/12:  "FN kan aldrig 'kapa banden mellan Israels land och folk', säger Israel's FN-sändebud.

Israel's FN-ambassadör avvisade FN:s säkerhetsråds resolution som ännu ett skamligt, anti-israeliskt beslut, som inte kommer att leda till fred. 

Israel's FN-ambassadör Danny  Danon, svarade bryskt på det amerikanska beslutet att inte lägga in sitt veto mot FN:s säkerhetsråd's anti-israeliska resolution, genom att säga, att 'varken säkerhetsrådet eller UNESCO kan kapa banden mellan Israels folk och Israel's land'.

USA har tillåtit säkerhetsrådet att fördöma israelisk närvaro och israeliska byggnationer i östra Jerusalem, i Judéen och Samaria, som ett 'flagrant brott' mot internationell rätt.

Istället för att lägga in ett veto för att stödja Israel, vilket är traditionell amerikansk policy, har det amerikanska FN-sändebudet Samantha Power lagt ned sin röst, och tillåtit rådet att godkänna resolutionen med 14 röster mot inga.

Den anti-israeliska resolutionen fastslår att israeliska bosättningar i Judéen och Samarien , 'som har varit ockuperade sedan 1967, inklusive östra Jerusalem', inte har 'någon legal giltighet'. 

..    Danon vände sig till FN medan han höll en Bibel i handen, och han sa, att 'denna bok innehåller 3000 år av judisk historia i Israel,och ingen kan skriva om eller förändra detta faktum. Detta beslut kommer att läggas till listan med skamliga och anti-israeliska beslut som har fattats av denna organisation.' "

- - -



  Hur som helst: Det är tid att läsa historien - och Bibeln.
Vi samlas till bibeldagar den 5 - 8 Januari 
på Bällsta Missionscenter. 
Se (aktuell och kommande) 
annonsering om detta  
på Maranataförsamlingens hemsida.

Jesus själv ropar till oss från Oljeberget: "Vaka !" 
                               - Markus 13:37


- - - 

*)  Vad var Dreyfus-affären ?   (hämtat från history.com - här )

En skandal som skakade Frankrike i det sena 1800-och det tidiga 1900-talet : Dreyfus-affären inbegrep en judisk artillerikapten i den franska armén, Alfred Dreyfus (1859-1935), som på orätta grunder dömdes för att ha överlämnat militära hemligheter till tyskarna.

Det var så att 1894, efter att en fransk spion vid den tyska ambassaden i Paris hade upptäckt ett öppnat brev i en papperskorg med en handskrift som påminde om Dreyfus', ställdes han inför krigsrätt, befanns skyldig till förräderi och dömdes till livstid bakom galler på Djävulsön i franska Guyana. 

I en öppen ceremoni i Paris fick Dreyfus efter sin dom undergå att gradbeteckningarna slets från hans uniform, hans svärd bröts sönder och han fick paradera inför en folkmassa som ropade:"Död år Judas! Död åt judarna!".


År 1896 avslöjade den nye chefen för den militära underrättelsetjänsten, Georges Picquart, bevis, som pekade på en annan fransk armé-officerare, majoren Ferdinand Walsin Esterhazy, som den verklige förrädaren. Men, när Picquart berättade om upptäckten för sina överordnade avråddes han från att göra vidare undersökningar, han förflyttades till Nordafrika, och sattes senare i fängelse. Dock, rykten om Esterhazy’s eventuella skuld hade redan börjat cirkulera. Han ställdes inför krigsrätt 1898 men befanns snabbt vara oskyldig; och efter någon tid flydde han landet. Efter Esterhazy’s frikännande publicerade en fransk tidning ett öppet brev av den kände författaren Emile Zola med rubriken “J’Accuse…!”, i vilket han försvarade Dreyfus och anklagade militären för en omfattande hemlighetsmakeri i fallet. Som ett resultat dömdes Zola för förtal, men han lyckades fly till England, och återvände senare till Frankrike.


Dreyfys-affären splittrade Frankrike djupt, inte bara beträffande den man's öde som var i centrum, utan över en hel rad frågor, som innefattade politik, religion och nationell identitet. 1899 ställdes Dreyfus igen inför krigsrätt och befanns skyldig. Men han benådades några dagar senare av den franske presidenten, och inte förrän 1906 blev Dreyfus officiellt rentvådd, och återinsatt i armén.

x



Ledarsidorna, DN, DN 



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer: