Fortsätt till huvudinnehåll

Rättframt?

 Pressträffen i Vita huset igår med Trump, JD Vance och Zelenskyi m.fl. ägde rum dagen efter ett beaktansvärt datum – den 27 februari. Det var tioårsdagen efter mordet på Boris Nemtsov i Moskva.

Världspressen uppmärksammar samtalet i Vita huset mellan 
Trump och Zelenskyi med stora rubriker 
    

   Nemtsov var i sin tid den mest rättframme och fräna kritiker av Putin och putinregimen. Men han föll för en kula den dagen.

Någon tid efteråt hade jag en period, då jag emellanåt undrade om inte Putin borde omprövas, kanske tolkas i mer positiv riktning. Hade inte Nemtsov gått till överdrift? Och jag gjorde vissa ansatser, som kanske märks ibland tidigare poster på denna blogg.

Men när Alexej Navalnyj blev förgiftad i augusti 2020, så insåg jag, att denna  ”omprövning” eventuellt betingades just av att Nemtsovs röst hade tystnat. När sedan även Navalnyj tystades i februari 2024, genom att hans liv togs ifrån honom, lär ingenting kunna  få mig att ompröva Putin.

Inte ens om världens mäktigaste man drar i den riktningen.

  

                                                                                           

                                                                          Samma text - på engelska

                                                                                             - på ryska


x

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...
Skicka en kommentar
fortsättning på detta inlägg

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...
Skicka en kommentar
fortsättning på detta inlägg

Rapport från en frontlinje...

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...
Skicka en kommentar
fortsättning på detta inlägg