Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2024

Lukasjenko om terrordådet i "Krokus City Hall" i Moskva

 Till frågan om "vem som har beställt dådet".  Och själva dådet som sådant.   Lukasjenkos synpunkter är delvis bekatansvärda. Men kan de verkligen godkännas i Kreml? Nedan - från en presskonferens med Lukasjenko från 26/3 - med svenska och engelska undertexter

Terrorn normaliserar grymhet

 Hur förhatligt terrordådet i "Krokus City Hall" i Moskva-området än har varit, så har många också  reagerat mot den brutalitet som spelat ut mot de misstänkta och arresterade personerna. Observatören "Volya" skriver på sitt telegram-konto , att det aldrig tidigare har skett att säkerhetsstyrkorna själva har lagt ut bilder och videoklipp där tortyr har tillämpats:  Bilden: CNN igår " I 'Z' - och propagandistiska telegram-kanaler har videoklipp med de tadjikiska medborgare som arresterades i Brjansk-regionen lagts ut den 23 - 25 mars, det är dessa som de ryska myndigheterna anklagar för att ha genomfört terrordådet i 'Krokus'. På en skar de av örat, på en annan användes elchocker mot genitalierna . Den tredje fördes till domstolen i medvetslöst tillstånd.    Alla de arresterade hade blivit svårt misshandlade, hos en, att döma av hans utséende, var käken krossad ( på videoupptagningen från det första förhöret var käken ännu hel). Propagandisterna

Navalnyj-dramat har beröringspunkter med det sovjetiska dissident-dramat

 Igår begravdes Alexej Navalnyj i Moskva.   Medan han ännu levde och satt i arbetsläger skrev han hälsningar som allt emellanåt lades ut på hans Instagram-konto. Jag råkade få ögonen på hur han, bland många andra ting, ägnade sina funderingar åt några sovjetiska dissidenter. För något över ett år sedan skrev han om Anatolij Marchenko , som avled i arbetsläger 1986. Och vid ett senare tillfälle skrev han om Natan Sjaranskij, som överlevde lägret, och emigrerade till Israel. Hans post om Sjaranskij hittade jag inte, men fann en nyligen inspelad video (se nedan), där Sjaranskij säger några ord om sin korrespondens med just Alexej Navalnyj Natan Sjaranskij föddes i staden Stalino (numera Donetsk) 1948, under 1970-talet kämpade han för sovjetiska judars rätt att lämna Sovjetunionen. Han tillbringade nära nio år i fängelse, och efter frigivandet och emigrationen till Israel 1986, gjorde han politisk karriär där                                                                                 M

Några reaktioner efter Navalnyj's död

 Detta är dag sju efter det inte helt oväntade, men sorgliga beskedet, att Alexej Navalnyj har dött efter att ha hållits fängslad under ständigt livshotande förhållanden i nära 1125 dagar. Jag hör till dem som menar att det är svårt att finna ord. Men Radio Svoboda har med ett uttalande av politologen Alexander Morozov, som jag tror är ganska träffsäkert: " När den demokratiska rörelsen i Ryssland skingrades efter 2020, var det många organisationer och ledare som for utrikes. Men Navalnyj's tanke gick ut på att detta är vårt land, och det är här vi till varje pris, och t.o.m. till priset av våra liv, måste göra motstånd mot diktaturen. Journalisten Ivan Babitskij skriver: 'Dom misstar sig, som säger att Navalnyj gjorde ett misstag då han återvände till Ryssland, för han hade inte kunnat uträtta något särskilt i exil.  Han valde sin väg i överensstämmelse med sina föreställningar om människovärde och mänsklig värdighet' "   En präst i S:t Petersburg som ville hål

Information eller hot?

 Dmitrij Medvedev återvänder till temat "Apokalypsen". Idag har han skrivit ett inlägg på sitt Telegram-konto. Vad vill  denne Medvedev - informera eller hota?  Lägg märke till hur förnedrande han uttrycker sig om Ukraina. "Sunak, Scholz, Macron , norska, finska, polska och andra ledare från NATO-länderna talar om att 'vi måste förbereda oss på ett krig med Ryssland'. Och även om Ryssland många gånger har sagt att det inte finns några planer på en konflikt med NATO-länderna och EU, så fortsätter detta ytterst farliga ordande om detta tema. Orsakerna är uppenbara. Det är nödvändigt att vända bort väljarnas uppmärksamhet så att det blir möjligt att satsa mångmiljardbelopp på det motbjudande, nationalistiska 'Ukraina'. Det är ju gigantiska summor som ägnas – inte åt sociala frågor – utan åt att kriga i ett för skattebetalarna främmande och utdöende land, vars befolkning flyr ut över Europa och terroriserar de lokala invånarna. Därför proklamerar ledarna för