Sub Umbra

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

" Då vi hade besett de tomma salarna gick vi över till ett intilliggande, stort rum. Vid fönstret, som vette ut mot parken, stod ett massivt marmorbord, vid vilket, som vi senare fick veta, Hitler arbetade .."    General Ivan Serov, en av Stalins generaler, var bland de första av de allierade mot Nazi-Tyskland att ta sig ner i Hitlers bunker efter att staden Berlin hade kapitulerat den 2:a maj 1945. På bloggen har redan publicerats ett inlägg om den bok som har ställts samman efter fyndet av generalens anteckningar 2012 - här Serov (i mitten) tillsammans med Chrustjev, på  besök i Kina 1954 Här kommer ännu en dramatisk skildring av ett viktigt ögonblick i historien där Serov onekligen befann sig i händelsernas centrum. Det som Röda armén på den tiden utförde i Berlin är väl något i stil med vad Putin hade hoppats utföra i Kiev i våra dagar. Men han har knappast kunnat övertyga världen om att Ukraina är särskilt "nazistiskt". General Serov och Röda armén stred mot ve...

 När jag gick en språkkurs som var förlagd på Moskvas universitet 1994, så sa Sasja, i vilkens hem jag bodde:"Hans, om du verligen vill lära ryska, så sitt inte bara på universitetet och plugga, utan gå ut och snacka med folk på sta'n!" Sagt och gjort. På den tiden hade Moskva 7 miljoner invånare vanligtvis, men efter Sovjetunionens upplösning två och ett halvt år tidigare, hade många människor satt sig i rörelse från de tidigare delrepublikerna, och enligt officiella uppgifter rörde sig 12 miljoner människor i staden. Inofficiella uppgifter talade dock om närmare 25 miljoner! Jag mötte några som kommit till Moskva nyligen från Kazakstan,flera från Ukraina, från Baltikum och från olika platser i själva Ryssland. Något av ett gemensamt, sorgens stråkdrag gick genom samtalen. Det behövdes en herre i huset. Det var det som fattades. "Chozjain" (Хозяин) heter det på ryska. Jeltsin uppfattades inte som särskilt stark. Nej inte heller Gorbachev hade varit stark. Därfö...