Fortsätt till huvudinnehåll

Stalinkulten i dagens Ryssland - för ytlig

 Från Nezavisimaja Gazeta:

       ...Inriktningen på att rehabilitera den "röde kejsaren" förenar i princip myndigheter och opposition.

    Avdelningar inom det ryska kommunistpartiet har ordnat med tävlingar vilka som snabbast hinner resa monument över Stalin. Till exempel: om det i Zabajkal-området bara har gjorts ett tillkännagivande, så har det redan rests en fjärde byst i Tjuvasjien. Och i Vologodskij-området får guvernören stöd av vänstern, som har lovat att det snart ska dyka upp nya monument över hövdingen. Det är tydligt att resolutionen från det Ryska Kommunistpartiets 19:e Kongress (2025 07 14) "Om att få till stånd en fullständig historisk rättvisa i fråga om Stalin" trots allt har lett till en överenskommelse mellan myndigheter och opposition. Och även om Zjuganoff's parti kritiserar den statliga inriktningen för att rehabilitera Stalin bara som en "röd kejsare", så anser det själv, tydligen, att det går bra att hålla honom för att vara en "kommunist-tsar"....

  Och vad är skillnaden?Artikelförfattaren anser tydligen att varken kommunistpartiet i den ryska duman, eller de rådande makthavarna i Ryssland, gör någon riktigt ärlig anspelning på Stalin. En handledare för den analytiska styrelsen inom det ryska kommunistpartiet - Sergej Obuchov - sätter fingret på en springande punkt: 

  ..."Det var helt nödvändigt att just idag säga något om detta under det Ryska Kommunistpartiets Kongress, eftersom makthavarnas parti (Enade Ryssland) försöker att använda Stalins växande auktoritet bland folket för sina egna behov. När de t,ex. för fram en sådan tes om Stalin, att han var en 'röd tsar' eller en 'röd kejsare', så fördunklar detta totalt hans positiva roll som kommunist och efterträdare till Lenin, som skapare av den sovjetiska makten - en människa som i handling förkroppsligade de leninistiska principerna för social rättvisa och för arbetets seger över kapitalet. Men makthavarna uppmärksammar bara hans ledarstil, som de så gärna vill härma. 'Ja, det var ju en hövding i Kreml då, och idag har vi också en där, även om det råkar vara någon annan' "....





x



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Medin, Medinskij och Norges nationaldag

 Denna lördag. Jag läser om Joakim Medin, som plötsligt kunnat återvända till hemlandet. Publikationen ETC frågar vad han har längtat mest efter. Utom sin hustru. " – Rörelsefrihet. Det är frustrerande att vara inlåst dygnet runt i en cell på 18 kvadratmeter. Den lilla rastgården, också den på 18 kvadrat … är man van att kunna röra sig, gå var man vill, hur man vill, är det otroligt påfrestande att vara inlåst. På min avdelning för politiska fångar, som är avsedd för social isolering, du har ingen kontakt förutom med de som du kan skrika till och få svar av. Den lilla, lilla cellen och isoleringen har varit jobbig " Välkommen hem, Joakim! Chefsförhandlaren i den ryska delegation som äntligen kom att sitta ned mittemot den ukrainska delegationen i Istanbul igår, och iallafall komma fram till en omfattande fångutväxling, heter Medinskij. Vladimir Medinskij. I en intervju framlägger han sin syn på det alltjämt pågående kriget i Ukraina, och tar exempel från historien, och krige...