Fortsätt till huvudinnehåll

Serbiens president i ett ryskt perspektiv...

 Statsvetaren Bondarenko:

      "Vučić  kan göra ett val till fördel för Väst, och inte för Ryssland"

 

Serbiens president Alexandar Vučić får förr eller senare välja mellan Ryssland och Väst. Om detta talar politologen och balkanisten Oleg Bondarenko i en intervju för en rysk publikation

”Vučić strävar efter att stå för sig själv i förhållande till såväl Moskva som Bryssel, och finner miljoner uppslag ifråga om vad han kan eller inte kan. Förr eller senare måste Vučić göra ett val. Jag kan tänka mig att i ett givet ögonblick blir detta val inte till gagn för Moskva. Hans rykte som ryss-älskare (russofil) har redan praktiskt taget sinat ut, och han kommer knappast att kunna tänka ut något nytt”, sa Bondarenko.

  Enligt experten så blir Serbiens presidents betéende i förhållande till Moskva bara värre, och situationen kan få en ny vändning i slutet av juni, som är den tidsgräns, som USA har satt innan deras hot att införa sanktioner mot NIS ("Serbiens olje-industri”) förverkligas – NIS, vars aktier till större delen tillhör ”Gazprom”.

Enligt vad Bondarenko föreslår, kan Vučić införa ett yttre styre av företaget, och nationalisera det, vilket kommer att inverka ytterst negativt på förhållandet mellan Moskva och Belgrad. Serbiens president vill hålla sig kvar vid makten, och det går bara att göra med Västs hjälp, anser analytikern.

Serbiens president Alexandar Vučić var den ende av elva ledare som deltog i toppmötet ”Ukraina – sydöstra Europa” i Odessa, som vägrade underteckna ett gemensamt uttalande. Orsaken till det var de punkter i dokumentet som innehöll uppmaningar att stärka de anti-ryska sanktionerna.

    Därvid visade Vučić upp en beredskap hos Serbien, att ställa upp med praktisk hjälp till  Ukraina – i samband med att han mötte Volodymyr Zelenskyi erbjöd han återupprättande av två-tre städer i Ukraina , som drabbats av krigshandlingarna.    

.. men i ett ukrainskt grepp?   

   Frågan är vad som blir kvar av denna dramatiska valsituation, då den nytillträdde ryske konsuln i USA, Alexandr Dartjijev, i dagarna glatt berättar om sitt möte med Donald Trump, där han lovade den amerikanske presidenten"..att de skulle göra allt för att återupprätta de rysk-amerikanska relationerna, och återföra dem till normaltillståndet, och till det sunda förnuftet"

De ledande i USA ställer sig uppenbarligen inte främmande för detta. Idag, på den ryska nationaldagen, har den amerikanske utrikesministern Marco Rubio hälsat det ryska folket å det amerikanska folkets vägnar, och framfört att "..vi tar också vara på det här tillfället att bekräfta Förenta Staternas strävan mot en konstruktiv samverkan med den Ryska Federationen för att komma fram till en varaktig fred mellan Ryssland och Ukraina. Vi hoppas att freden kommer att möjliggöra det inbördes nyttiga förhållandet mellan våra länder".

Men nu var det ju Bryssel-väst som bekymrade den ryske statsvetaren. Inte Washington-väst...



Bloggat: 1

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Medin, Medinskij och Norges nationaldag

 Denna lördag. Jag läser om Joakim Medin, som plötsligt kunnat återvända till hemlandet. Publikationen ETC frågar vad han har längtat mest efter. Utom sin hustru. " – Rörelsefrihet. Det är frustrerande att vara inlåst dygnet runt i en cell på 18 kvadratmeter. Den lilla rastgården, också den på 18 kvadrat … är man van att kunna röra sig, gå var man vill, hur man vill, är det otroligt påfrestande att vara inlåst. På min avdelning för politiska fångar, som är avsedd för social isolering, du har ingen kontakt förutom med de som du kan skrika till och få svar av. Den lilla, lilla cellen och isoleringen har varit jobbig " Välkommen hem, Joakim! Chefsförhandlaren i den ryska delegation som äntligen kom att sitta ned mittemot den ukrainska delegationen i Istanbul igår, och iallafall komma fram till en omfattande fångutväxling, heter Medinskij. Vladimir Medinskij. I en intervju framlägger han sin syn på det alltjämt pågående kriget i Ukraina, och tar exempel från historien, och krige...