Fortsätt till huvudinnehåll

Augusti-minnen

 Det ryska kommunistpartiet ordnade ett särskilt arrangemang i samband med årsdagen för augustikuppen mot Gorbatjev 1991. Tidningen "Nezavisimaja Gazeta" uppmärksammade detta arrangemang och ställde några frågor.

Rubriken till artikeln är "KOMMUNISTERNA HAR INTE GLÖMT AUGUSTI 1991", men skulle kunna vara "Inte lätt att kämpa mot liberalerna när det inte finns någon liberalism"

Några stycken av artikeln i översättning här nedan:


Till 34-årsminnet av augusti-kuppen 1991 samlades KPRF-gruppen i ryska duman (KPRF = ryska kommunistpartiet) till rundabords-samtal i Kolonnsalen i Fackföreningarnas Hus på ”Bolsjoj Dmitrovka” i Moskva. Temat var ” KPRF-gruppen i kamp för landets integritet - mot en liberal ’femtekolonnare!’ ” Därvid underströk kommunisterna själva, att arrangemanget hade uppdragits till årsdagen av augusti-händelserna 1991. Trots att kommunisterna utgör den förlorande sidan så var det bara de som uppmärksammade detta datum. Experter menar att detta för vänstern är ett emotionellt tema, men några arvtagare till ”de segrande demokraterna” finns inte på den politiska arenan i Ryssland i dag.  

   Moskva i augusti 1991

Rundabords-samtalen den 19 augusti organiserades av KPRF-gruppen, och det var ledamöterna i andra kammaren som framträdde. Samtidigt hade KPRF annonserat en protest-aktion vid ”Jeltsin-centret” i Moskva den 21 augusti. Därvid ignorerade i stort sett övriga politiska krafter 34-årsminnet av kuppen. Det gäller såväl maktens parti Enade Ryssland, och även ”Jabloko” och ”Novye Ljudi”,  även om båda dessa strukturer på något vis anses vara liberaler och skulle kunna göra anspråk på att tituleras ”segrare”. Rättvisepartiet gjorde sig inte heller bemärkta, trots deras kärlek till Sovjetunionen , liksom inte heller LDPR, vars grundare Vladimir Zchirinovskij, medan han levde, ofta påminde om händelserna i början av 90-talet.

Ledaren för den analytiska styrelsegruppen inom KPRF, Sergej Obuchov, förklarade för NG: ”Det handlar inte om datum. Det handlar om politiska moment. Nu aktiveras liberalerna vid makten, som sett nya möjligheter att ordna upp kontakterna med Väst, efter den amerikanske och ryske presidentens möte. Man har t.o.m. hört utropas:”Trump är vår man!”. Och det social-ekonomiska blocket är helt igenom liberalt. Därför kräver vi en förändrad kurs, en omvälvning åt vänster. Under hela den tid som förflutit sedan augusti-händelserna har vår ståndpunkt inte förlorat sin aktualitet, nej tvärtom”.

Centret för analys av Rysslands politiska kultur (TsIPKR) släppte till denna dag ett föredrag: ”Perestrojka, augustikuppen och det historiska Rysslands tredje ödeläggelse: är en upprepning av elitens förräderi möjlig?”. I dokumentet påminns om , att det har varit tre betydande oredor i den ryska historien: först oredan i början av 1600-talet, sedan slutet på monarkin efter tsarens abdikation i februari 1917 och för det tredje Sovjetunionens sammanbrott 1991. I föredraget läggs orsakerna till att augustikuppen misslyckades fram: kuppmakarnas obeslutsamhet (att de inte arresterade president Boris Jeltsin), splittringen inom eliten (att en del av KGB i hemlighet understödde Jeltsin) ,  kuppens propagandistiska katastrof (att ”svansjön” sändes över TV) och partiapparatens handlingsförlamning (att kommunistpartiets Moskva-kommitet inte mobiliserade folk på gatorna)

 Författaren Segej Abuchov kommer fram till den slutsatsen, att man måste dra en lärdom av händelserna, för att undkomma risker för det samtida Ryssland. Bland riskfaktorerna nämns: ”förtroendekris i förhållande till makthavarna, som för närvarande spelar på höga opinionssiffror för presidenten”, och även ”elitens konsumtionspsykologi”, av vilka en del alltjämt vill byta resurser enligt principen ”vad som har störst efterfrågan i Väst”. ”Utan alternativa civiliserade projekt riskerar Ryssland att neutraliseras som en efterbliven provins för den globala kapitalismen”, - sägs det i föredraget. Med andra ord vill kommunisterna att det utformas en suverän ideologi i landet.

 

Idag blockeras dessa hot av ordningsmaktens stränga ståndpunkt och samhällets konsolidering omkring SMO (= den speciella militäroperationen) Kommunisterna har kommit fram till den slutsatsen, att allt är möjligt när det gäller eliterna, därför är det stora hotet ett återställande av 1991 års scenario. ”Utan ett viljestarkt politiskt subjekt (typ KPSS, dock förnyat) kan även en patriotiskt stämd ordningsmakt lida nederlag genom en minoritet som förfogar över resurser på IT- och finans – området”.

  Sekreteraren för det ryska kommunistpartiets central-kommitet, Igor Makarov anmärker: ”I allt väsentligt var augustikuppen 1991 en många gånger genomgången och omsorgsfullt planerad spetsoperation för att omintetgöra det sovjetiska kommunistpartiet och omstörta SSSR. Syftet med detta arrangemang är inte bara att ännu en gång påminna om de tragiska händelserna, utan för att kunna dra objektiva lärdomar för framtiden”.

”NG” frågade en expert, varför bara de ”förlorande” kommunisterna påminde om detta datum, allrahelst då det inte är ett jämnt datum, och var segrarna befinner sig?

 Förste vice presidenten för Centret för politisk praktik, Alexej Makarkin, påminde ”NG” att vid det jämna datumet kommer kommunisterna att vara upptagna med valet till statsduman 2026. ”Därvid kommer kommunisterna att utgå ifrån att även om det inte längre finns någon liberalism i politiken, så har liberaler ändå förblivit vid makten och genomför sin ekonomiska kurs. Därför appellerar kommunisterna å ena sidan till ordningsmakten, å andra sidan distanserar de sig från liberalerna, genom att aktualisera de händelser som skedde en gång” – säger Makarkin. Experten förklarar varför Gennadij Zjuganoff’s parti gör detta: ”Tidigare samarbetade kommunisterna inte så sällan med den opposition som inte var inom systemet och med liberalerna, och de pressade fram frukt genom att påverka antalet röster. Men nu är det andra tider. Och det ryska kommunistpartiet , hur tufft det än är, är ett oppositionsparti och måste bevara handlingsfrihet för att kunna samverka med den del av elektoratet som protesterar. Därför skickar kommunisterna en signal till makten, att de kritiserar makten utifrån patriotiska ståndpunkter”, underströk han.

 Men under allt detta, enligt statsvetaren, och trots allt har det redan gått  årtionden, temat är alltjämt emotionellt och aktuellt för KPRF, som har förklarat sig vara det sovjetiska kommunistpartiets arvtagare. Särskilt är det aktuellt för de ideologiskt aktiva, och för dem, vilkas ungdom sammanföll med perestroikan. ”Strax efter kuppen inträffade Sovjetunionens sammanbrott, detta trauma har hitintill inte lagt sig, och kommunisterna behandlar alltjämt de lärdomar som kan dras av händelserna då, och de drömmer om hur de skulle ha handlat om tiden kunde vridas tillbaka”, sade experten. Så, å ena sidan appellerar arrangemanget till anhängares och väljares Sovjet- nostalgi, å andra sidan till de aktivas känslor, som uppvisar kampvilja och grubblar över hur Gorbatjev skulle ha kunnat avlägsnas”, förmodar Makarkin.

 Men för LDPR:s och Rättvisepartiets elektorat är detta redan historia, trots att dessa båda partier, liksom även  kommunisterna,  beklagar att augustikuppen föll.

 Samtidigt påminner experten om att några direkta arvtagare till segern över kuppmakarna inte finns på den politiska arenan idag – de demokratiska partierna har antingen upplösts eller så har de överhuvudtaget inte registrerats. ”Novye Ljudi”  ( = Nya människor) har på allt sätt understrukit vilka noviser de är, och distanserat sig från de historiska händelserna. Av allt att döma finns det bara ett undantag, och det är ”Jabloko”, vilkas medlemmar då understödde Boris Jeltsin och trädde upp mot kuppen. Men även för jabloko-anhängarna är årsdagen för försvaret av Vita huset ingen anledning till glädje, de blev ju besvikna på den social-ekonomiska kursen och ”chock-terapin” efter demokraternas seger. Till skillnad från KPRF kan jabloko-anhängarna inte föreställa sig hur de skulle ha kunnat handla annorlunda, det är ett obekvämt ämne för dem. Därför finns det idag bara kvar representanter för en sida av den konflikt som var då.


En sida - de som är för Sovjetunionens bevarande, eller iallafall mot att det någonsin upplöstes.




 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Internets vänlighet..

                                                                                                      Internet började som ett ganska vänligt och generöst medium. Efterhand som tiden gått har det blivit alltmer krävande och anspråksfullt. Inte nätet som sådant förstås, utan dess brukare, operatörer och exploatörer. Av vilka jag är en. Det känns nödvändigt att ta en paus emellanåt. Att pröva sig, sina poster och inlägg och kommentarer. Jag har just avslutat en sådan paus. Med en förhoppning - och önskan - om ett vänligare Gott Nytt År! x Uppdatering 2025 01 02:   Mitt Youtube-konto är igång igen                                       ...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...