Fortsätt till huvudinnehåll

Vad gäller striden mellan Navalnyj's anhängare och Alexej Venediktov ?

 

 TV-kanalen Dozjd intervjuade Alexej Venediktov, eftersom Navalnyj's vapendragare / FBK ( = "Fonden för Kamp mot Korrution" som bildats av Navalnyj)  hade infört hans namn i sin lista över "korrupta offentliga personer och krigshetsare" och för att ha gjort sig delaktig i att förfalska valresultat genom elektronisk röstning, eftersom han basade för den stab som skulle följa upp röstningen vid senaste valet till statsduman, det efter att ryska armén hade trängt in i Ukraina. 

Venediktov som var chefredaktör för "Echo Moskva" som tvingades stänga ned sin verksamhet efter den 24:e Februari, hade redan införts på en lista över "utländska agenter" av de ryska myndigheterna.

Venediktov blev tillfrågad om detta, och ansåg att Navalnyj's medarbetare ägnade sig åt bagateller och småsaker, jämfört med vad som nu sker "civila dör i Ukraina, det väntar ett eventuellt 30-årigt fängelstraff för Alexej Navalnyj", m.m. Han ansåg att han måste förhålla sig filosofiskt till att ha blivit införd på  FBK:s lista. 

Leonid Volkov - FBK - har infört...

.. Alexej Venediktov i en lista över
"korrupta offentliga personer"

  Frågan är allvarlig. Venediktov har alltså börjat höras igen i en nyöppnad nyhetskanal "Zjivoj Gvozd", och den kanalen tog efter "Dozjd" - intervjun kontakt med Ivan Zjdanov, som också förestår FBK, och ställde frågor till honom angående tillvägagångssättet mot Venediktov. Det visade sig vara en allvarlig fråga för FBK att överhuvudtaget vara verksam inom systemet - det system som råder under Putin, i detta fall särskilt representerat av den elektroniska röstningen  - eller att inte vara det.
 Visserligen har Echo Moskva betytt mycket för många, och även erbjudit FBK:s representanter en plattform att nå en miljonpublik. 

Ivan Zjdanov







Men Venediktov har efter 2019 blivit för insyltad i  
systemet, menar Zjdanov. 
Kort och gott. 
Det är litet mer invecklat. Men för att bara 
presentera saken ..


Meduza mer utförligt om saken - på engelska

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Rapport från en frontlinje...

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...