Fortsätt till huvudinnehåll

Bön för Ukraina, eller..?

  Sergej Demidovich: "Jag hade sett allt: människors avsked, familjer som slets isär, min dotters skrik, min hustrus tårar"

Två ukrainska pastorer som båda har bott i Ukraina. Den ene bor där än. Det är Sergej Demidovich, som just blev citerad.

 Den andre har flyttat till Belarus, men är verksam i Estland. Det är Sergej Sjidlovskij.

Sergej Sjidlovskij har fått ett tilltal från Gud - säger han - att organisera ett stort bönemöte i Estland, i Tallinn - för Ukraina.

Nu på lördag, den 27:e Maj.

Och detta har väckt frågor, många kritiska frågor. Rentav antagonism. I April skrev en viss Morozov på Vkontakte: "Jag har redan förut framfört, att det bönemöte för Ukraina som Sergej Sjidlovskij har annonserat till  27:e Maj - det kommer automatiskt att vara mot Ryssland. Vid det samlas inflytelserika kristna ledare från länder i Europa, USA och Centralasien. Möjligen kommer också några deltagare vara flyktingar från Ryssland, det skulle inte förvåna om vi får se sådana där. De har alla intagit en russofobisk ståndpunkt och de kommer att be för fred i Ukraina och en fullständig seger över Ryssland.." 

Sergej Demidovich hade ett annat perspektiv när han tog sig samman och ställde några frågor till Sjidlovskij i en sändning över Youtube för ett par veckor sedan. Han ville ge honom en "chans".Han ställde tio frågor, bland annat om finansiering, då en stor utomhus-scen hyrs. Om eventuell ärelystnad. Om Sjidlovskij egentligen vill kompensera för ett misstag han har begått i början av Putins militära specialoperation i Ukraina. 

Du kan höra tre av de kanske mest representativa frågorna på detta klipp:

                                                                                                (Med svenska undertexter)


Efter sändningen skriver en Andrej Moting - som uppenbarligen har intagit en markant pro-ukrainsk ståndpunkt - om sina intryck:

"1 Sjidlovskij gör ingen värdering av Rysslands handlande

2 Han delar inte det ukrainska folkets lidande

3 Han bestämmer inte någon ståndpunkt i förhållande till kriget

4 Han är inte övertygad om Ukrainas seger

5 Han är rädd och slår ned modet på folk

6 Han förblir i den zon där man släpper sig till för Kremls propaganda

7 Han är inte redo att betala det moraliska priset för att stödja Ukraina

8 Han slingrar sig, är hal och undviker alla känsliga frågor"


x

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Rapport från en frontlinje...

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...