Fortsätt till huvudinnehåll

Information eller hot?

 Dmitrij Medvedev återvänder till temat "Apokalypsen". Idag har han skrivit ett inlägg på sitt Telegram-konto. Vad vill  denne Medvedev - informera eller hota? Lägg märke till hur förnedrande han uttrycker sig om Ukraina.


"Sunak, Scholz, Macron , norska, finska, polska och andra ledare från NATO-länderna talar om att 'vi måste förbereda oss på ett krig med Ryssland'. Och även om Ryssland många gånger har sagt att det inte finns några planer på en konflikt med NATO-länderna och EU, så fortsätter detta ytterst farliga ordande om detta tema. Orsakerna är uppenbara. Det är nödvändigt att vända bort väljarnas uppmärksamhet så att det blir möjligt att satsa mångmiljardbelopp på det motbjudande, nationalistiska 'Ukraina'. Det är ju gigantiska summor som ägnas – inte åt sociala frågor – utan åt att kriga i ett för skattebetalarna främmande och utdöende land, vars befolkning flyr ut över Europa och terroriserar de lokala invånarna. Därför proklamerar ledarna för dessa länder dagligen: man måste förbereda sig på ett krig med Ryssland och på att fortsätta hjälpa Ukraina, och följaktligen att skicka mer tanks, granater, drönare och andra vapen.

   Men alla dessa europeiska ledare ljuger cyniskt för sina medborgare. Om - Gud förbjude! - ett sådant krig inträffar, så kommer det inte att utvecklas enligt den militära specialoperationens scenario. Det kommer inte att genomföras i skyttegravar medelst artilleri, pansar, drönare och elektroniska hjälpmedel.

    NATO är ett enormt militärt block, medborgarna i alliansens länder omfattar nästan en miljard människor. Och deras sammanlagda militärbudget kan uppgå till en och en halv triljon dollar.

Därför, med tanke på hur våra militära potentialer inte kan likställas, så har vi helt enkelt inget val. Svaret kommer att bli asymmetriskt. För att försvara vårt lands territoriella integritet kommer ballistiska missiler och kryssningsmissiler att användas med särskilda stridsspetsar. Detta grundar sig på våra dokumenterade militära doktriner, och de är av alla väl kända. Och detta är själva den ökända apokalypsen. Slutet på allting.

 

Därför måste de västliga politikerna tala om den bittra sanningen för sina väljare, och inte hålla dem för att vara idioter utan hjärnor. Utan förklara för dem, vad som i själva verket kommer att inträffa, och inte upprepa lögnaktiga mantra om att förbereda sig för ett krig med Ryssland".

 

MSN, Newsweek


x

Kommentarer

Levi sa…
En indirekt kommentar till artikeln, om att tala förnedrande om Ukraina, ryska sändaramatörer har kopplat upp en sändare på 80m-bandet kortvåg där de "spyr" ut oegentligheter och förnedrande uttryck om Ukraina, konstigt att huvudorganet för dessa sändaramatörer tillåter detta, jag är ju ingen fena på ryska direkt, men förstår ju att det är hemskheter om Ukraina.Jag har utrustning där jag kan lyssna på olika frekvenser,numera bara lite spontant, broder Levi

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Rapport från en frontlinje...

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...