Fortsätt till huvudinnehåll

"Putins krig och andra tidstecken"

 Mitt radioprogram som gick över Radio Maranata (Stockholms närradio 88 mhz) den 5:e Januari kl. 08:00, och som också finns tillgängligt som podd, på Maranataförsamlingens hemsida, här i utskriven form (english and russian versions - scroll down):


… denna morgon funderar jag på en händelse i första Samuelsbok. Situationen var då kritisk i Israel, då folket låg i krig mot filistéerna, vilket inte var ovanligt på den tiden. Jag vet inte om det går att räkna alla sammandrabbningar mellan filistéer och israeliter i 1:a och 2:a Samuelsboken.

Den här gången var det litet speciellt, då Israel led ett smärtsamt nederlag. Det var på den tiden då prästen Eli var domare i Israel. Hans söner var verkligen inga goda föredömen. När de hamnade i krig med filistéerna denna gång, och förlorade, så fattade de ett ödesdigert beslut. De bestämde att de skulle hämta HERREN’s förbundsark från dess plats i tabernaklet, och bära in den i lägret, så att arken skulle vara med på ett påtagligt vis på Israels sida i kriget. Den bars då på det sätt som den borde bäras, förstår jag. Annars skulle det ha varit farligt. Den skulle bäras av leviterna och dessutom vara övertäckt, eftersom ingen fick se HERREN’s förbundsark.

Från vers 5 i 1 Sam. 4 står det:” Då nu HERRENS förbundsark kom in i lägret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, så att det dånade i marken.

När då filistéerna hörde jubelropet, sade de: »Vad betyder detta stora jubelrop i hebréernas läger?» Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i lägret.  Då blevo filistéerna förskräckta, ty de tänkte: ’Gud har kommit in i lägret.’ Och de sade: ’Ve oss! Något sådant har förut icke hänt.  Ve oss! Vem kan rädda oss från denne väldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen.  Men fatten dock mod och varen män, I filistéer, så att I icke bliven trälar åt hebréerna, såsom de hava varit trälar åt eder. Ja, varen män och striden’.”

Det var märkligt vilka resurser som dessa filistéer representerade då. Inte bara det att de var militärt förberedda och utrustade. De var utrustade också på annat vis vilket visar sig senare i 1:a Samuelsbok.

Filistéerna vann seger. Och detta var ju ett väldigt nederlag för Israel. Ett historiskt nederlag. Till och med blev Guds ark tagen från Israel och hamnade i filistéernas händer.

Men detta som såg ut att vara den verkliga triumfen för filistéerna, det blev faktiskt ett nederlag för dem med. De försökte att placera Guds ark någonstans i sitt  samhälle, inom sin kultur och religion. Men det var det som inte gick att göra. Ingenstans i någon av deras städer, ingenstans i någon av deras helgedomar kunde Guds ark stå. Guds ark kunde inte stå vid sidan av avguden Dagon i dennes tempel. Då måste antingen den ene eller den andre falla. Och eftersom Israels Gud var starkast så föll Dagons avgudabild. Den föll efter upprepade försök, och gick i bitar.

Förutom detta skedde andra olyckor bland filistéerna, pest spreds, bölder uppstod på människor. Man visste inte vad man skulle ta sig till. Det uppstod – som det heter i slutet av kapitel fem – ”en dödlig förvirring”. En dödlig förvirring hade uppstått i hela staden Ekron, när arken hade flyttats mellan filistéernas städer och kommit till Ekron. ”Guds hand låg mycket tung på den staden”, står det i elfte versen.

Och hur kan vi möjligen tillämpa denna profetiska text på samtiden ? Vilka lärdomar kan vi dra ?

 

Bachmut i Donbass


Idag förs ju krig. Det förs krig om stora värden. Det förs krig i öst, och inte bara där. Men kriget i Ukraina har onekligen dragit till sig vår uppmärksamhet de senaste månaderna. Rysslands, Putinregimens oprovocerade intrång i Ukraina den 24:e Februari förra året. Ett militärt intrång. Detta skedde redan åtta år tidigare, men det gick inte till alldeles på samma sätt eftersom den ryska krigsmakten då kamouflerade företaget på ett annat vis – ett s.k. hybridkrig fördes. I Februari 2022 förklarade Putin offentligt inför hela värden att det skulle bli en ”militär specialoperation”. Och det här har varit mycket kinkigt och känsligt i själva Ryssland, att det har kallats just för ”militär specialoperation” och inte för ”krig”. Putin – putinregimen – har sina ideal, man kanske rentav kan kalla dem för renhetsideal. De ivrar nämligen för traditionella värden, t.ex. den traditionella familjen. Vid upprepade tillfällen har Putin sagt något om detta. T.ex. i September då han till sin kritik av Väst tillfogade detta:”Vill vi verkligen att vi i detta land ska istället för mamma och pappa tala om ’förälder 1’,’förälder 2’ och ’förälder 3’ ? Har ni då alldeles förlorat förståndet ?”. Putin har återkommit till detta. Det finns konservativa ideal. Man kämpar för den traditionella familjen, för nationen, för religionen och kyrkan i viss mån. Men dessa ideal bärs upp av våld och brutalitet, när vi ser eller hör om hur den ryska armén har härjat i Ukraina. När Putins ”renhetsideal” flyttar ned på markplanet så förvandlas de följaktligen till orenhetsideal – till sin raka motsats.

Vad finns det för idealiskt i våldtäkter ? Vad finns det för idealiskt i tortyr ? I övergrepp av den karaktär som har skett på ort efter ort i Ukraina.

Det är ju något utstuderat ont vi bevittnar. Och det är verkligen bedrövligt.

 

Men om vi försöker se det hela i ett historiskt perspektiv, så har faktiskt Väst drivit och driver numera en slags revolutionär linje.

Frågan är som jag förstår denna: Så länge Sovjet existerade, där Ryssland var den största rådsrepubliken av de femton sovjetrepublikerna – så länge detta Sovjet existerade så drev ju västmakterna, och inte minst USA en särskild politik. Det förekom bojkotter även på den tiden, och många protester mot ett kollektivistiskt system, där den enskilda individen, familj, nationell tillhörighet och religion kunde bli särskilt utsatta. Bevis för det finns ju i många skildringar, otaliga skildringar av repression riktade mot enskilda individer , t.ex. för deras tro på Gud. Väst och USA kritiserade mycket Sovjet av den anledningen, och det tycktes som om de höll fram traditionella och konservativa värden. Alla i Väst var inte så entusiastiska över att stå bakom den kritiken, även om få kunde förneka att den var berättigad.

Man gick emot Sovjet, som framstod som en kommunistisk, ateistisk och revolutionär makt som skoningslöst förföljde oliktänkande,  och man förde de traditionella värdena i skölden, vilka samlades under begreppet mänskliga rättigheter.

Denna kamp vann västmakterna. Sovjet föll isär och upplöstes. Inom de olika delrepublikerna fanns det också kraftfulla motståndsrörelser som hade kämpat för självständighet, och som tog fasta på och verkligen värdesatte stödet från Väst mot centralmakten i Moskva. Ryssland blev på sätt och vis också självständigt med Boris Jeltsin i ledningen, mot bakgrund av det sönderfallande sovjetimperiet.

Väst hade på sätt och vis övertygat Sovjet om att den marxist-leninistiska vägen ledde fel. Och det var tid att upprätta de traditionella värdena igen. Det var framför allt tid att upprätta ekonomin, men också de traditionella värdena:  familjen framför arbetarkollektivet, kyrkan framför det kommunistiska partiet, och nationen framför internationalismen.

Det var vad man satsade på i Ryssland och i olika grad och på olika vis också i alla de tidigare sovjetrepublikerna, och naturligtvis också i de östeuropeiska satellitstaterna. I Ryssland fick den ortodoxa kyrkan igen många kyrkor och kloster som den kommunistiska regimen hade dragit in, och gjort till muséer eller förrådslokaler. Kyrkor började också restaureras och byggas upp. Detta blev Putins Ryssland. Eller en sida av Putins Ryssland,

Och nu visar det sig att Väst kommer med en ny internationalism – globalismen, och allt vad det innebär. Internet, inte minst. Väst kommer dessutom med en slags ettrig, revolutionär linje med regnbågsfana och pridemarscher, med ”förälder 1” och ”förälder 2” istället för ”mamma och pappa” !? Och detta när Sovjet – det revolutionära Sovjet - har upplösts och Ryssland står där och är liksom redo att ompröva.

Är det möjligen detta som har retat upp den gamle KGB-mannen Putin och hans anhängare och undersåtar ? Det kanske är den del av förklaringen.

Vad har Sverige spelat för roll i detta drama ? Vad har Sverige stått för ? Har inte Sverige varit en spjutspets i denna nämnda,  ettriga utveckling ?

 I maranataförsamlingarna i landet har vi kunnat följa det, hur lagarna förändrades från 80 – 90 talet och in på 2000-åren. Till dess att – av någon bisarr anledning – under den borgerliga regeringen Reinfeldt förkroppsligas de allramest stickande, rödtonade, politiska drömmar. 2009 och 2010 skedde ödesdigra förändringar i svensk lagstiftning. Dels skrevs äktenskapsbalken om, så att den även skulle omfatta enkönade par. Dels inskränktes rätten till hemundervisning, och blev klart repressiv för troende föräldrar i våra led, av vilka jag är personligen bekant med många. Lagarna skrevs om eller förändrades på ett sätt som orsakade samvetskonflikter för dem som håller Skriftens vittnesbörd högt. Vad Skriften säger om världens skapelse, om människans skapelse då det tydligt står:”.. till man och kvinna skapade Gud dem” – 1 Mos. 1:27 . Sverige är på det viset ett av de länder i Väst som står för en upplösning av traditionella värden, av det som gjort att man kanske på något vis kan tala om att vårt land har varit präglat av kristendomen.

Kristendomen har renhetsideal. Jag sa att Putin har renhetsideal. Men putinregimens renhetsideal bärs upp av våld och brutalitet. Kristus och apostlarnas renhetsideal bars upp av Guds kärlek och barmhärtighet, och detta har inte förändrats.

Vilka är de ideal som håller, och av vad bärs de upp ? Jesus Kristus har också förutsagt att det ska komma en tid, då ”kärleken hos de flesta ska kallna” – Matt. 24:12

Här kanske vi ser något av den andliga striden i tillvaron. Här ser vi förhoppningsvis också behovet av bön.  Och när man förlorar greppet om det som verkligen är värt att hålla på - Guds ord – då hamnar länder och folk som en gång har sett detta som något hedervärt i en liknande situation som Israels folk, då de förlorade kriget mot filistéerna, och även förlorade Guds ark.

När Guds ark hamnar i fiendens händer, som i 1 Sam. 5, så hamnar den i fel händer, och det uppstår en ”dödlig förvirring”. Men det blev ett vittnesbörd för filistéerna om att något inte stod rätt till, och de började söka lösningar, och fann också det. Och det är vad jag menar när jag säger att filistéerna ägde resurser som man inte kunde vänta sig. Det rätta var att skicka tillbaka Guds ark till Guds folk och till den helgedom där den borde stå. Och att låta Gud vara Gud.

I Jeremia’s bok säger HERREN: ” Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar” – Jer. 6:16

Finns det inte orsak att hörsamma den uppmaningen ?

Hur ser det ut i vårt land ? Sjukdomar och Covid sprids. Skjutningar och dödsskjutningar äger rum, gängkrig och korruption inom myndighetsorganen. Allt detta är signaler som skulle kunna leda tankarna till ”forntidens Gud” som representerar något helt annat. Vem är det ? Det står så här i 5:e Moseboks 33:e kapitel och vers 27:”En tillflykt är Han, urtidens Gud, och härnere råda Hans eviga armar”. Signaler som leder till Honom – sjukdomar och Covid, skjutningar och dödsskjutningar – signaler som leder till Honom, och Hans vägar. Till Jesus Kristus.

 Eller som borde göra det.

                                                                                                               english version

-                                                                                                       русская версия

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De vet att de gör fel – bad hela det ukrainska folket om förlåtelse.

 Enligt Ukrainskaja Pravda :   Domstolen gav 11 års fängelse åt fyra ryska miltärer, som torterade deltagare i en antiterror-operation i Charkov-trakten.   Källa: En talesperson för det ukrainska säkerhetsrådet , Artem Dechtjarenko, och presstjänsten för Charkovs distriktsåklagare   Detaljer: Bland de dömda finns två deltagare i den 16:e enskilda brigaden av särskild bestämmelse som är underställd den ryska generalstabens styrelse för beväpnade styrkor (tidigare kallades de GRU). Ytterligare två har värvats av det ryska, enskilda militära företaget “Redyt”   Just dessa fyra tillfångatog tre invånare i byn Berovaja som deltog i antiterror-operationen. Det var i början av September 2022.   De tillfångatagna männen hölls av ockupanterna bundna i en jordhåla med säckar över huvudet, och de utsattes för grym tortyr och man hotade att döda dem.   På det viset genomförde kidnapparna förhör och försökte “slå ur” dem informationer om andra ukrainska patrioter. Efter omänsklig tortyr och missh

Fångutväxlingen – ljuspunkt med förhinder

 Det är svårt att uppfatta fångutväxlingen mellan Ryssland och Ukraina den 21:a September som den ljuspunkt det på sätt och vis är. Bland de från rysk krigsfångenskap släppta personerna finner jag Svjatoslav Palamar, som tillhör “Azov – bataljonen”, och som var bland de som under våren kämpade på Ukrainas sida mot de ryska ockupanterna om Mariupol . Han var bland dem som stängdes in under stålverket i Mariupol, till dess en lösning förhandlades fram. Men de fick sedan tillbringa flera månader i olika ryska läger. Den 19:e Maj, medan han ännu var under stålverket och evakueringen pågick, fick han ut ett inspelat meddelande: “ Idag .. är det krigets 85:e dag. Jag och stridsledningen befinner oss på fabriken ‘Azovstals” område. Den bestämda operationen fortsätter , vars detaljer jag inte kommer att avslöja. Tack till hela världen , tack till Ukraina. Vi ses ”   Jag undrade då om det skulle bli något “återséende”, efter att ha tagit del av några fler detaljer om läget i Mariupol vid de