Mitt radioprogram som gick över Radio Maranata (Stockholms närradio 88 mhz) den 5:e Januari kl. 08:00, och som också finns tillgängligt som podd, på Maranataförsamlingens hemsida, här i utskriven form (english and russian versions - scroll down):
… denna morgon funderar jag på en händelse i första
Samuelsbok. Situationen var då kritisk i Israel, då folket låg i krig mot
filistéerna, vilket inte var ovanligt på den tiden. Jag vet inte om det går att
räkna alla sammandrabbningar mellan filistéer och israeliter i 1:a och 2:a
Samuelsboken.
Den här gången var det litet speciellt, då Israel led ett
smärtsamt nederlag. Det var på den tiden då prästen Eli var domare i Israel.
Hans söner var verkligen inga goda föredömen. När de hamnade i krig med
filistéerna denna gång, och förlorade, så fattade de ett ödesdigert beslut. De
bestämde att de skulle hämta HERREN’s förbundsark från dess plats i
tabernaklet, och bära in den i lägret, så att arken skulle vara med på ett
påtagligt vis på Israels sida i kriget. Den bars då på det sätt som den borde
bäras, förstår jag. Annars skulle det ha varit farligt. Den skulle bäras av
leviterna och dessutom vara övertäckt, eftersom ingen fick se HERREN’s
förbundsark.
Från vers 5 i 1 Sam. 4 står det:” Då nu HERRENS
förbundsark kom in i lägret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, så att det
dånade i marken.
När då filistéerna
hörde jubelropet, sade de: »Vad betyder detta stora jubelrop i hebréernas
läger?» Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i lägret. Då
blevo filistéerna förskräckta, ty de tänkte: ’Gud har kommit in i lägret.’ Och
de sade: ’Ve oss! Något sådant har förut icke hänt. Ve
oss! Vem kan rädda oss från denne väldige Guds hand? Det var denne Gud som slog
egyptierna med alla slags plågor i öknen. Men fatten
dock mod och varen män, I filistéer, så att I icke bliven trälar åt hebréerna,
såsom de hava varit trälar åt eder. Ja, varen män och striden’.”
Det var märkligt vilka resurser som dessa filistéer
representerade då. Inte bara det att de var militärt förberedda och utrustade.
De var utrustade också på annat vis vilket visar sig senare i 1:a Samuelsbok.
Filistéerna vann seger. Och detta var ju ett väldigt nederlag
för Israel. Ett historiskt nederlag. Till och med blev Guds ark tagen från
Israel och hamnade i filistéernas händer.
Men detta som såg ut att vara den verkliga triumfen för filistéerna,
det blev faktiskt ett nederlag för dem med. De försökte att placera Guds ark
någonstans i sitt samhälle, inom sin
kultur och religion. Men det var det som inte gick att göra. Ingenstans i någon
av deras städer, ingenstans i någon av deras helgedomar kunde Guds ark stå.
Guds ark kunde inte stå vid sidan av avguden Dagon i dennes tempel. Då måste
antingen den ene eller den andre falla. Och eftersom Israels Gud var starkast
så föll Dagons avgudabild. Den föll efter upprepade försök, och gick i bitar.
Förutom detta skedde andra olyckor bland filistéerna, pest
spreds, bölder uppstod på människor. Man visste inte vad man skulle ta sig
till. Det uppstod – som det heter i slutet av kapitel fem – ”en dödlig
förvirring”. En dödlig förvirring hade uppstått i hela staden Ekron, när arken
hade flyttats mellan filistéernas städer och kommit till Ekron. ”Guds hand låg
mycket tung på den staden”, står det i elfte versen.
Och hur kan vi möjligen tillämpa denna profetiska text på
samtiden ? Vilka lärdomar kan vi dra ?
 |
| Bachmut i Donbass |
Idag förs ju krig. Det förs krig om stora värden. Det förs
krig i öst, och inte bara där. Men kriget i Ukraina har onekligen dragit till
sig vår uppmärksamhet de senaste månaderna. Rysslands, Putinregimens
oprovocerade intrång i Ukraina den 24:e Februari förra året. Ett militärt
intrång. Detta skedde redan åtta år tidigare, men det gick inte till alldeles
på samma sätt eftersom den ryska krigsmakten då kamouflerade företaget på ett
annat vis – ett s.k. hybridkrig fördes. I Februari 2022 förklarade Putin
offentligt inför hela värden att det skulle bli en ”militär specialoperation”.
Och det här har varit mycket kinkigt och känsligt i själva Ryssland, att det
har kallats just för ”militär specialoperation” och inte för ”krig”. Putin –
putinregimen – har sina ideal, man kanske rentav kan kalla dem för renhetsideal.
De ivrar nämligen för traditionella värden, t.ex. den traditionella familjen. Vid
upprepade tillfällen har Putin sagt något om detta. T.ex. i September då han
till sin kritik av Väst tillfogade detta:”Vill vi verkligen att vi i detta
land ska istället för mamma och pappa tala om ’förälder 1’,’förälder 2’ och
’förälder 3’ ? Har ni då alldeles förlorat förståndet ?”. Putin har
återkommit till detta. Det finns konservativa ideal. Man kämpar för den
traditionella familjen, för nationen, för religionen och kyrkan i viss mån. Men
dessa ideal bärs upp av våld och brutalitet, när vi ser eller hör om hur den
ryska armén har härjat i Ukraina. När Putins ”renhetsideal” flyttar ned på
markplanet så förvandlas de följaktligen till orenhetsideal – till sin raka
motsats.
Vad finns det för idealiskt i våldtäkter ? Vad finns det för idealiskt
i tortyr ? I övergrepp av den karaktär som har skett på ort efter ort i
Ukraina.
Det är ju något utstuderat ont vi bevittnar. Och det är verkligen
bedrövligt.
Men om vi försöker se det hela i ett historiskt perspektiv, så
har faktiskt Väst drivit och driver numera en slags revolutionär linje.
Frågan är som jag förstår denna: Så länge Sovjet existerade,
där Ryssland var den största rådsrepubliken av de femton sovjetrepublikerna –
så länge detta Sovjet existerade så drev ju västmakterna, och inte minst USA en
särskild politik. Det förekom bojkotter även på den tiden, och många protester
mot ett kollektivistiskt system, där den enskilda individen, familj, nationell
tillhörighet och religion kunde bli särskilt utsatta. Bevis för det finns ju i
många skildringar, otaliga skildringar av repression riktade mot enskilda
individer , t.ex. för deras tro på Gud. Väst och USA kritiserade mycket Sovjet
av den anledningen, och det tycktes som om de höll fram traditionella och
konservativa värden. Alla i Väst var inte så entusiastiska över att stå bakom den
kritiken, även om få kunde förneka att den var berättigad.
Man gick emot Sovjet, som framstod som en kommunistisk,
ateistisk och revolutionär makt som skoningslöst förföljde oliktänkande, och man förde de traditionella värdena i
skölden, vilka samlades under begreppet mänskliga rättigheter.
Denna kamp vann västmakterna. Sovjet föll isär och upplöstes.
Inom de olika delrepublikerna fanns det också kraftfulla motståndsrörelser som
hade kämpat för självständighet, och som tog fasta på och verkligen värdesatte
stödet från Väst mot centralmakten i Moskva. Ryssland blev på sätt och vis också
självständigt med Boris Jeltsin i ledningen, mot bakgrund av det sönderfallande
sovjetimperiet.
Väst hade på sätt och vis övertygat Sovjet om att den
marxist-leninistiska vägen ledde fel. Och det var tid att upprätta de
traditionella värdena igen. Det var framför allt tid att upprätta ekonomin, men
också de traditionella värdena: familjen
framför arbetarkollektivet, kyrkan framför det kommunistiska partiet, och
nationen framför internationalismen.
Det var vad man satsade på i Ryssland och i olika grad och på
olika vis också i alla de tidigare sovjetrepublikerna, och naturligtvis också i
de östeuropeiska satellitstaterna. I Ryssland fick den ortodoxa kyrkan igen
många kyrkor och kloster som den kommunistiska regimen hade dragit in, och
gjort till muséer eller förrådslokaler. Kyrkor började också restaureras och
byggas upp. Detta blev Putins Ryssland. Eller en sida av Putins Ryssland,
Och nu visar det sig att Väst kommer med en ny
internationalism – globalismen, och allt vad det innebär. Internet, inte minst. Väst kommer dessutom med
en slags ettrig, revolutionär linje med regnbågsfana och pridemarscher, med
”förälder 1” och ”förälder 2” istället för ”mamma och pappa” !? Och detta när
Sovjet – det revolutionära Sovjet - har upplösts och Ryssland står där och är
liksom redo att ompröva.
Är det möjligen detta som har retat upp den gamle KGB-mannen
Putin och hans anhängare och undersåtar ? Det kanske är den del av
förklaringen.
Vad har Sverige spelat för roll i detta drama ? Vad har
Sverige stått för ? Har inte Sverige varit en spjutspets i denna nämnda, ettriga utveckling ?
I
maranataförsamlingarna i landet har vi kunnat följa det, hur lagarna
förändrades från 80 – 90 talet och in på 2000-åren. Till dess att – av någon
bisarr anledning – under den borgerliga regeringen Reinfeldt förkroppsligas de
allramest stickande, rödtonade, politiska drömmar. 2009 och 2010 skedde
ödesdigra förändringar i svensk lagstiftning. Dels skrevs äktenskapsbalken om,
så att den även skulle omfatta enkönade par. Dels inskränktes rätten till
hemundervisning, och blev klart repressiv för troende föräldrar i våra led, av
vilka jag är personligen bekant med många. Lagarna skrevs om eller förändrades
på ett sätt som orsakade samvetskonflikter för dem som håller Skriftens
vittnesbörd högt. Vad Skriften säger om världens skapelse, om människans
skapelse då det tydligt står:”.. till man och kvinna skapade Gud dem” – 1 Mos.
1:27 . Sverige är på det viset ett av de länder i Väst som står för en
upplösning av traditionella värden, av det som gjort att man kanske på något
vis kan tala om att vårt land har varit präglat av kristendomen.
Kristendomen har renhetsideal. Jag sa att Putin har
renhetsideal. Men putinregimens renhetsideal bärs upp av våld och brutalitet. Kristus
och apostlarnas renhetsideal bars upp av Guds kärlek och barmhärtighet, och
detta har inte förändrats.
Vilka är de ideal som håller, och av vad bärs de upp ? Jesus
Kristus har också förutsagt att det ska komma en tid, då ”kärleken hos de
flesta ska kallna” – Matt. 24:12
Här kanske vi ser något av den andliga striden i tillvaron.
Här ser vi förhoppningsvis också behovet av bön. Och när man förlorar greppet om det som
verkligen är värt att hålla på - Guds ord – då hamnar länder och folk som en
gång har sett detta som något hedervärt i en liknande situation som Israels
folk, då de förlorade kriget mot filistéerna, och även förlorade Guds ark.
När Guds ark hamnar i fiendens händer, som i 1 Sam. 5, så
hamnar den i fel händer, och det uppstår en ”dödlig förvirring”. Men det blev
ett vittnesbörd för filistéerna om att något inte stod rätt till, och de
började söka lösningar, och fann också det. Och det är vad jag menar när jag
säger att filistéerna ägde resurser som man inte kunde vänta sig. Det rätta var
att skicka tillbaka Guds ark till Guds folk och till den helgedom där den borde
stå. Och att låta Gud vara Gud.
I Jeremia’s bok säger HERREN: ” Ställen eder vid vägarna
och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är
den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar” –
Jer. 6:16
Finns det inte orsak att hörsamma den uppmaningen ?
Hur ser det ut i vårt land ? Sjukdomar och Covid sprids.
Skjutningar och dödsskjutningar äger rum, gängkrig och korruption inom myndighetsorganen.
Allt detta är signaler som skulle kunna leda tankarna till ”forntidens Gud” som
representerar något helt annat. Vem är det ? Det står så här i 5:e Moseboks
33:e kapitel och vers 27:”En tillflykt är Han, urtidens Gud, och härnere råda
Hans eviga armar”. Signaler som leder till Honom – sjukdomar och Covid,
skjutningar och dödsskjutningar – signaler som leder till Honom, och Hans
vägar. Till Jesus Kristus.
Eller som borde göra
det.
Kommentarer