Fortsätt till huvudinnehåll

Vad handlar Medvedevs kollision med senator Klisjas om ?

 Senator Klisjas i det ryska federationsrådet har rest bestämda invändningar mot Dmitrij Medvedevs sätt att uttrycka sig. 

Medvedev har i sin telegram-kanal framfört att han skulle vilja på laglig väg  klämma åt dem som har lämnat Ryssland och "önskar sitt hemland ofärd". Han har också kallat sådana för "samhällets fiender" och "förrädare". Men "om lagen inte fungerar eller inte når det målet, så låt det ske enligt de särskilda regler som gäller i krigstid" skrev Medvedev. 

Senator Andrej Klisjas

Senator Klisjas bemötte detta: "Självklart, enligt lagen. Medan Duman inte har antagit några krigstids-lagar, och medan några sådana inte har undertecknats av presidenten, så handlar vi bara enligt konstitutionen och enligt lagen". 

Samme Klisjas har tidigare kritiserat en senator på Krim, Sergej Tsekov, och en dumaledamot för "Enade Ryssland", Oleg Moroz, som har uppmanat till att konfiskera de medborgares egendomar som har lämnat Ryssland.

 "Att konfiskera de medborgares egendomar som har lämnat Ryssland är det inte tal om", svarade Klisjas.

Men nu är det vice ordföranden för det ryska säkerhetsrådet, och den tidigare presidenten Medvedev  som har haft synpunkter. Kommer Klisjas att vika sig? Det verkar inte så. Han har snarare skärpt kritiken .

 Medvedev skrev på sin telegram-kanal igår, och Klisjas har svarat idag. Hans senaste yttrande i frågan ser ut så, enligt Dzen : "De politiker som uppmanar till lagstridiga handlingar borde lämna ryska myndighetsorgan, eftersom de ignorerar Konstitutionen".

Putin finns inte.


UP

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar på djävulen (Diablo *)

(Nedan: en något längre version av en recension som jag först skrev på "Bokus" hemsida , där det finns mer konkreta upplysningar om boken, för den som är intresserad. Språket är engelska)  En intressant genomgång av ett spelföretags öden och äventyr.  Den här boken handlar om den särskilda kultur som spelskapandet uppstod i, och särskilt då företaget  "Blizzard" som bildades under 1990-talet. Författaren skriver att det från början var en "pojkklubb" med betoning på ganska aggressiv maskulinitet, men skildrar också en enorm hängivenhet för själva spelskapandet - en tillvaro där det professionella livet flöt samman med det privata livet i långa arbetspass som sträckte sig över nätter och helger. Och som kunde bli förödande för familjelivet...   När "Activision" så småningom integrerade Blizzard under 2000-åren, så uppstod en spänning mellan dem som skapade spel för spelarnas skull, och dem som skapade spel för pengarnas skull. "Blizza...

Ett motsägelsefullt hus..

.. där i sin tid diametralt olika intressen kolliderade. ” Ukrainskaja Pravda ”, som i respekt för krimtatarernas minnesdag har publicerat nedanstående artikel, rubricerar den så: Ett skräckens och kulturens hus.. (Nedan: större delen av artikeln i översättning*) I centrala Sinferopel, i korsningen mellan Zjukovgatan och Samokisjgatan står en fyravånings byggnad med sju ingångar, som är byggd i konstruktivistisk stil. Den drar inte till sig turisternas uppmärksamhet, och guidebroschyrer påminner inte om den, inga informationstavlor hänger heller på byggnaden. Men inom just dessa väggar höll Krims intellektuella och konstnärliga liv till under 1930 – och 40-talet.  Och sedan slog sig skräcken ned där. Det är ”specialisternas hus”, vilket är Krim-varianten av ett hus i Charkov, som kallas ”Slovo”. Under olika perioder blev denna plats en samlingspunkt och kreativ tillflykt för krimtatarernas intellektuella och konstnärliga rörelser.  I huset bodde framstående författare: J...

Rapport från en frontlinje...

 Precis när jag har läst ut sista kapitlet i Evin Cetin's nya bok "Barnsoldater", så ser jag att en intervju med författaren själv nyss sänts över radions P4 .   En engagerad person av allt att döma. Men hon skriver inte om särskilt roliga saker. Mycket tragiska erfarenheter och situationer skildras. Motsägelsefulla begrepp som "barn" och "droger", "barn" och "vapen", "barn" och "mord", återkommer. Jag vill bara gråta. Inte bara ett kapitel - av fjorton - avslutas i en så mörk och hopplös ton, att det är svårt att fatta. Men ibland lyser hoppet fram, om än aldrig så svagt. Som troende uppskattade jag verkligen att höra om pappan, som lyckades övertala sin son att börja läsa Bibeln. Och hur sonens ögon därvid stannade vid en bibelvers som träffade honom personligen, så att han måste tänka om. Han var på väg att dras in i något som inte var bra. När jag var barn hade jag en återkommande dröm. På femtiotalet bodde j...